Sommarbloggen

Vi semestrar och försöker göra det bästa av de vackra dagarna vi nu äntligen fått efter den kalla och usla sommaren vi hittills haft. Så vi hänger här, på sommarstugan med släkten.

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

Och så kryper vi in här i vår lilla mini-stuga under snedtaket och sover med fönstret öppet mot havet om nätterna.

Sen har vi haft världens mesta bästa inflyttningsfest hemma i Söderbyn vid drömhuset också. Och bara jag tragglat mig igenom alla bilderna och redigerat och laddat upp dem via sommarstugans långsamma internet så ska ni få ta del av dem.  Nästan 70 personer utklädda i 1800-talskläder, ringlekar och partytält på gården. Den festen gick inte av för hackor vill jag lova!

Sommarnöje

Syrenerna och liljekonvaljerna är på sitt allra sista nu, så jag passar på att ta in dem och njuta av doften, ett helt år till nästa gång.

SAMSUNG CSC

Har, som så gott som varje sommar, kommit in i en intensiv läsperiod igen. Slukar böcker all ledig tid jag lyckas stjäla åt mig och försummar både fönsterbågar som behöver målas, hus som behöver städas och blomrabatter som behöver rensas på ogräs. När jag kommer hem efter jobbet är jag så slut i skallen så jag behöver få försvinna in i en bok just nu. Nytt jobb och ökad arbetstid tar ut sin rätt, det brukar ta ett antal månader innan man är helt inkörd i nya rutinerna.

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

Med en trött katt som sällskap här i soffan skall jag börja min nyaste bok, Anthony Doerrs Ljuset vi inte ser. Någon som läst den och kan säga om den var så bra som alla priser den vunnit låter påskina?

Årets sommarfår är äntligen här

Sedan fjolårets sommarfår åkte ‘hem till sina mammor’ (den barnvänliga versionen men knappast nåt av barnen tror väl egentligen på den) har vi sett fram emot att årets lamm ska få komma till oss över sommaren. Och nu är årets gäng här. Fyra bässar bus.

SAMSUNG CSC

Fjolårets lamm var traditionella vita och ett svart får, i år är det lite mer fifty shades of black and grey på g. Dessa lär ha gotlands grå i sina gener vilket är orsaken till den fina ullen. Nu i början är dom i en liten liten hage inuti den egentliga hagen för att vänja sig med stället och varandra innan dom släpps ut i stora hagen med elstängsel.

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

Tre månader gamla är dom. Än så länge väldigt skygga men vi vet av erfarenhet att det inte tar många dagar innan dom är bästa vänner med oss.  Nu känns det som sommaren är här på riktigt.
(Ps. för er som bor här omkring och brukar gå på promenader med era barn och klappa våra får så måste jag tyvärr berätta att dom inte är i samma hage som ifjol intill cykel och gångvägen eftersom vi inte har tillgång till den marken längre, i år är dom innanför vår bakgård och man kommer inte fram till dem från nån väg).

Ljuset

Sommarvärme, syrendoft och fågelsång, ledig lördag i bikini och ljust till midnatt. Dagar som idag skulle man behöva kunna förvara på burk, att ta fram i kolsvarta depp-november sedan då livsandarna lyser med sin frånvaro.

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

Arguineguin

Det har ju inte bara varit sjukdom och elände det senaste halvåret som sagt, det har också funnits höjdpunkter. Som den här. En vecka i södern med stora tjocka släkten. Två av Magnus bröder med fruar och barn + svärfar + vi, drog till Arguineguin på Gran Canaria veckan innan påsk. Åtta kusiner som hade varandras sällskap, all-inclusive som gjorde matbestyren en icke-fråga, sol och värme. Underbart.

argui10argui2arguineguin3argui5argui3arguineguinargui4argui1argui6argui8argui7arguineguin2

Ingendera av oss hade besökt Kanarieöarna innan och för att vara helt ärlig hade vi väl inte så höga förväntningar. Vi ville mest ha en resa med direktflyg från både Vasa och Göteborg på samma tidpunkt, inte för lång restid och lite värme. Men vi blev mycket positivt överraskade. Hotellet vi bodde på var fräscht och fint, maten var otroligt god och omväxlande hela veckan så man hann aldrig bli led all-inclusiven och poolen var värmd så trots att havet var kyligt kunde vi bada hela dagarna. Naturen runt Arguineguin var vacker och mäktig och bara att få sova med balkongdörren öppen så man somnade till ljudet av Atlanten som slog in mot stranden var balsam för själen efter en tuff vinter.

Livstecken från landet oflyt.

Hej på er. Ett litet livstecken från soffhörnet framför kakelugnen här i drömhuset. Precis den här utsikten har jag nu. Bilden är dock inte från idag den tog duktiga Anna Sand i somras när hon var här och gjorde inredningsreportage om vårt hus för Byanytt som ni kan läsa i inlägget under.


hoshansensannasand1

Här sitter jag med min kaffekopp och vabbar med två febriga förkylda ungar varav en med igenmurade ögon. Riktigt typiskt novembergöra med andra ord. Egentligen hela året-göra då det kommer till 2016. Året med minst flyt på mycket länge får man väl säga.

2016 skulle bli året av vackert inredningsbloggande då vi äntligen flyttat in i drömhuset till julen fjol. Istället blev det ur hälso- och övrigt livsflyt-perspektiv ett år där ingenting riktigt gick som på Strömsö och inredningsbloggande har inte varit prio ett i år trots två inredningsreportage.

Nånstans där bland n:te varvet med lunginflammationer, magsjukor, ögoninflammationer, Williams brutna arm, att dom upptäckte ett litet medfött hjärtfel hos mig, och Magnus två varv inlagd på neurologisk avdelning med misstanke om tumör/hjärnblödning/propp/hjärnhinne-inflammation/Borrelia /MS (dom vet ännu inte heller vad han har men inget av det i alla fall) började jag bli lite less. När man sedan räknar in Magnus mammas plötsliga bortgång i januari och att inte ena men båda mina föräldrar fått varsinn allvarlig sjukdomsdiagnos i år så börjar man inse att hälsomässigt har 2016 varit ett riktigt piss-år.
Då har vi inte ens ännu kommit till andra saker som fått hjärtat att klappa lite extra hårt (och inte på det bra sättet). Som när Elias hittade en skarp ungersk tryckgranat från krigstiden i vårt uthus och kom springande med den i handen och gav den till mig och den påföljande rumban med bombteam och avspärrningar och intervjuer i expressen och aftonbladet etc. Eller som då en lös aggressiv hund flög på Jedi och mig då jag var ute med honom och ingen kom för att hjälpa (vi klarade oss båda undan med blotta förskräckelsen men det var bland dom mest skräckinjagande minuterna i mitt liv). För att inte glömma att jag plötsligt blev permitterad i somras, och inte nån liten lagom ‘hinna-städa-skåpen-hemma-permittering’ på några veckor eller en månad eller så utan från sommarsemestern fram till årets slut. Hoppsan hejsan vilket bloggvänligt inspirerande liv.

Så 2016 har inte riktigt varit vårt år om man säger så. Men hej på er i alla fall. Vi lever. Barnen växer så det knakar och går i skolan och förskolan när dom inte är förkylda/bryter armar/häller kokhet soppa över sig och får brännsår/hittar granater, och jag har sedan ett par månader ett vikariat på ekonomiavdelningen på sjukvårdsdistriktet och jobbar med nåt helt annat än inredning nu. Magnus har övergått från Radio Extrem till Radio Vega för dem av er som missat det, och trots ett ganska eländigt år då blogglusten somnade bort under de otaliga timmarna i akutens väntrum är vi rätt glada och nöjda med livet ändå.