Reportaget om oss i lokaltidningen Bya Nytt

Igår damp Korsholms lokaltidning Byanytt ner i postlådan och på pärmen och i mittuppslaget stod vår familj med fåren kring oss. På begäran av släkt och vänner som bor på andra orter och inte har tillgång till vår eminenta lokaltidning får ni här reportaget, bilderna är klickbara så med lite tur kanske ni kan läsa texten också. Kuriosa: på följande sida i tidningen hittade man vår granne som köpte vårt gamla hus.

byanytt1

byanytt2Det var duktiga Anna som besökte oss och fotade och skrev om vårt drömhus.

Inredningsreportage och familjefotografering

I måndags och tisdags har vår familj fått glädjen hänga två dagar med den duktiga fotografen Camilla Hynynen och hennes kollega Jaana Tapio som bland annat gör inredningsreportage. Resultatet av inredningsfotograferingarna hemma hos oss i Drömhuset samt ute på vår mini-sommarstuga Tomteboden får ni och vi dessvärre vänta länge på ännu, sånt är man ju alltid ute med ungefär ett år i förskott, men utöver inredning så fotade Camilla även oss.

Och vilka bilder sen ❤
Fåren-1-bloggstorlek

Fåren-3-bloggstorlek

Fåren-2-blogg

Joanna-o-Lollo-blogg

Fåren-4-bloggstorlek

Grabbsen-bloggstorlek

Familjen-blogg

Ja ni ser ju. Ljuset, stämningen, ögonblicken. Camilla är så galet duktig och proffsig men framförallt har hon en förmåga att få alla att slappna av så att bilderna inte alls blir stela som så lätt händer annars när en hel familj ska fotograferas. Hon har dessutom jobbat som ‘dagistant’ innan hon sadlade om till fotograf så barnen fattade genast tycke för henne och kände sig avslappnade och kunde vara naturliga med henne och det syns verkligen på bilderna. Vi kunde inte vara mer nöjda och bilderna är ett sånt fantastiskt minne av den här sommaren att spara för framtiden. Stort tack Camilla för bilderna och för två härliga dagar med er!

Camilla söker ständigt efter nya hem att fotografera så om ni har ett vackert, speciellt, udda eller annars utmärkande eller speciellt hem ni kan tänka er att dela med omvärlden tycker jag ni ska ta kontakt med henne, vi hade jätteroligt allihopa under dessa två dagar.

Att ge sig ut i hetvattnet med risk för att skålla sig

Bloggen ligger stendöd i tre veckor. Och innan dess har jag inte bloggat om annat än drömhuset de senaste månaderna. Då kan man ju fråga sig hur klokt det är att återuppstå genom att delta i den kanske mest infekterade samhällsdebatten som finns just nu? Vaccin. Men alltså den här ggn kunde jag bara inte låta bli.Vattkoppsvaccin till alla föreslås. Och det är ju givet att debatten tar fart, har den nånsin slocknat emellan? Nej inte i Österbotten i alla fall.

Jag tar inte ställning till ja eller nej för vattkoppsvaccinet nu. Jag anser mig inte ha tillräckligt bra koll på  för och nackdelar med vaccin kontra inte vaccin, samhällskostnader etc. Jag läser båda sidornas propaganda. För ja, jag anser att båda sidorna sysslar med lika mycket vilseledande på olika sätt och jag tycker inte nåndera sidor för eller emot beter sig särskilt moget heller i debatten. Det här är en galet svår fråga. Som så mycket andra saker i samhället. Man måste ibland offra en sak för att få en annan, en kostnad mot en annan för ja, det kostar att leva. Och frågan som alla vi föräldrar då får ställa oss är ju, ta vaccin och leva med risken för eventuella vaccinskador eller inte vaccinera och eventuellt får barnet en följdsjukdom och bestående men den vägen istället. Riskbedömning när den är som jobbigast. Ångesten alltså.

Det som nu drog ut mig ur bloggdvalan denna gång var samma sak som Amanda bloggar om och som också Linda lyfte fram. Den där ena kommentaren.

“De som vaccinerar gör det ofta av bekvämlighetsskäl. De gör det enkelt för sig, gör som auktoriteten läkaren säger. De behöver inte dras med barnsjukdomar. När sen vissa föräldrar engagerar sig hårt och låter bli att vaccinera sina barn så får de vaccinerades föräldrar lite dåligt samvete. De ovaccinerades föräldrar framstår som mer engagerade, de är redo att ta lite besvär för barnens bästa. Den naturiga reaktionen är då att gå till angrepp mot dem som får dem att må lite dåligt. Man misstänkliggör och förtalar allt vaccinmotstånd för att överrösta den gnagande känslan av att man är mindre engagerad i sina barns bästa.”

Alltså. Vad ska man ens säga? Annat än att det nu var det dummaste jag hört på länge i den här debatten.

Jag ha fört ganska många diskussioner med både vaccinmotståndare och understödjare både irl och på nätet. Diskussionen är många ggr otroligt osaklig, anklagande och under bältet från båda håll. Det som jag har svårt med vad gäller motståndarsidan är att man intalat och målat upp en bild för sig själv om att om man motsätter sig vaccin är man automatiskt mer påläst, mer välinformerad, mindre blåögd och som här, mer engagerad i sina barns bästa än om man vaccinerar? Mindre LAT helt enkelt. Ofta får jag också höra vaccinmotståndare hävda att det endast är dom som attackeras? Att det endast finns en ensidig aggressivitet från vaccinförespråkare mot vaccinmotståndare, att det är dom som är målet för smutskastning i den här frågan. Men som jag ser och upplever det pågår nog denna aggressivitet och påhoppen åt båda håll i lika hög grad.

Själv finns jag nånstans mitt på skalan. Jag ifrågasätter båda sidornas information. Men dom flesta vaccinmotståndare jag stött på säger alltid åt mig att bara LÄS PÅ så kommer du hålla med oss, som om den enda orsaken man fortfarande väljer att vaccinera är att man inte läst på??! Som att man inte ifrågasätter? att man bara sväljer allt med hull och hår och går den lätta vägen? Vilken lätt väg undrar jag det menas då? För i dagsläget är det minsann ALLT annat än lätt att vara för vaccin i Österbotten. Snarare är det så att man får skämmas om man väljer att följa vaccinprogrammet för då stämplas man som blåögd, oinformerad, icke påläst och oengagerad som förälder.

I år valde vi första ggn på 8 år att ta influensavaccinet åt våra barn. Kanske den största av synderna i den här frågan då eftersom säsongsinfluensavaccinet anses vara det onödigaste av onödiga. Vi velade i månader. Jag samtalade både med läkare och andra föräldrar med riskgruppsbarn, läste på antivaccinsidor också för att ha all eventuell information, läste bipackssedeln på nätet, läste om vilka biverkningar som årets vaccin gett via mammaforum och bloggar. Till slut vågade jag ta beslut (ja det var mitt beslut i det här fallet eftersom jag var den enda som våndades med beslutet och hade svårt att avgöra vilken risk som var mindre, risken med vaccinet eller risken med influensan). Tidigare år har vi skippat vaccinet för att influensan inte varit så aggressiv det året, inte lika många sjukdomsfall, inte lika effektivt vaccin osv så risken med att ta vaccinet har känts för stor i proportion till nyttan. I år blev det att ta pickan eftersom det blev tydligt runt nyår att årets säsong var värre än på många år och vi har två barn som är riskgruppare pga infektionsastma som vi fått vara inlagda med på sjukhus bara av vanlig förkylning många ggr.
Men alltså den våndan jag kände. När alla äntligen hade fått sin spruta var det jag som fick läggas på rådgivningens golv med fötterna högt på en stol, SÅ spänd hade jag varit för att jag var så osäker på om jag tog rätt beslut eller inte att jag nästan svimmade då det var över. Den här osäkerheten har ju skapats av den hätska debatten och av att man numera ska känna sig som en hemsk förälder som ger giftsprutan åt sitt barn om man väljer att vaccinera dem.

Att nån vaccinmotståndare då sen anklagar mig för att vara oengagerad och inte vilja ta besvär för mina barns hälsa utan att jag väljer den lätta vägen? Jag undrar på vilken planet dom lever för inte lever dom då på samma som mig? Att ta vaccin är INTE den lätta vägen.

Jag läser samma information som dom som väljer att inte vaccinera sin barn. Skillnaden är bara att jag kommer till en annan slutsats baserat på samma information. Glöm inte det ni som anklagar alla som tar vaccin för att vara blåögda och oinformerade. Jag läser era länkar och debattartiklar, era webbsidor och källor. Men jag kommer inte till samma slutsats som er för att antagligen har vi inte samma utgångspunkt. Vi är ju olika. Sanningen är inte absolut. Jag avväger risker med båda valen precis som er, skillnaden är bara att hittills har jag när det gäller barnsjukdomarna ansett att risken för komplikationer med vaccinet är mindre än risker med komplikationer av sjukdomarna är. Det är inte att jag inte VET att vaccinet också har risker, men jag inser att även sjukdomen har risker och MIN bedömning är att den är större. Ni väljer inte mer RÄTT än mig baserat på samma information, ni väljer bara ANNORLUNDA. Då det gäller influensan har som sagt valet sett annorlunda ut dom åren influensan varit mildare, eftersom jag tycker man anpassar riskbedömningen efter säsong beroende på hur riskerna ser ut. Jag har inte en svartvit övertygelse åt nåt håll. Detsamma gäller nya vaccin som tillkommer, man måste bedöma vart och ett skillt, väga för och nackdelar. Men att påstå att alla som tar vaccin bara väljer att inte tänka alls? Inte engagera sig? Att inte vilja besvära sig med sina barns bästa??

Ja det var nog det dummaste jag hört faktiskt.

Vardagen på paus

ängen
Ibland stannar vardagen plötsligt till. I onsdags gick min svärmor bort efter ett plötsligt sjukdomsanfall. Trots att hon varit sjuk i många år ( ni kan läsa vad jag skrivit om min fina svärmor HÄR ) så kom det plötsligt och livet är nu på paus en tid medan vi har huset fyllt av sörjande och begravningen framför oss. Bloggen återgår till före och efter så småningom när vardagslunken kommer igång igen.

Farsdagsöverraskningen – en egen herrklubb

Herrklubb. Mancave. Kärt barn har många namn. Hos oss känd som ‘kara-kojan’. Magnus har drömt och pratat om en i åratal. Mest på skoj, men lite längtande ändå. Han köpte till och med en soffa färdigt till sin mancave innan han ens hade en, bara ifall att han nångång fick möjligheten till en.

SAMSUNG CSC

Den där eländiga saken jag hade i vardagsrummet i nästan ett helt år till mitt stora förtret. Som jag försökte mitt bästa att dölja under ett berg av täcken och kuddar. En vinröd, söndernött 45 år gammal handgjord Chesterfield soffa som stått hela sitt tidigare liv på Svenska klubben i Jakobstad. Magnus ögonsten och en nagel i mitt öga.

Men nu har den alltså fått en plats  att stå på. Där den passar in i inredningen alldeles förträffligt.

SAMSUNG CSC
För en dryg vecka sen då Magnus åkte på jobb en morgon var det gamla härbret vi nyligen timrat upp på gården ännu fyllt från golv till tak med isolering, rör, styrox och annat byggmaterial. På kvällen när han kom hem drog jag iväg honom till ‘bygget’ men ledde istället honom till härbret. Då hade barnen och jag med lite hjälp av släkt och vänner ordnat en överraskning åt honom under dagen. I härbret satt tre av hans närmaste vänner och väntade med hans Magic-kort för en spelkväll. Öl och pizza, och en alldeles egen herrklubb.

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC
Här mot grånade stockväggar gör sig soffan helt ypperligt (till skillnad från i vårt vardagsrum enlog mig då).

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC
Styroxskivor på marken som jag täckte med mängder med gamla trasmattor fick bli ett tillfälligt golv. Fåtöljer, gamla kuddar och täcken, allt fanns från förut. Som dekoration samsas renhorn, gamla skidor och tavlor  med masaisvärd och spjut från Magnus resa till Tanzania. En varmluftsblåsare och lite styrox även på mellantaket (det finns en övervåning också men det får bli nästa års projekt) så att värmen skulle hållas någorlunda.

En sällsynt uppskattad farsdagsgåva till en pappa som just nu sliter morgon till kväll med att färdigställa vårt drömhus.

Grattis på farsdagen alla fina pappor!

Att ta mansgrisen i försvar

Det stormar i bloggosfären igen.Ingen har väl kunnat undgå det. Nicke Aldéns plumpa uttalande om kvinnors ytliga bloggande.

Och det VAR ju plumpt. Riktigt riktigt ogenomtänkt och fördomsfullt och det blev ju så himla fel. Det tycker ju minst jag som är en av dem som direkt faller in i kategorin ytligt bloggande om inredning. Raggen reste sig och jag hann direkt jag läste hans ord tänka. Oh. Shit. Nicke. Vad skrev du nu. För jag fattade ju direkt hur detta skulle mottas, och hur han antagligen inte hade en aning om hur pass hårt  the shit was about to hit the fan.

För saken är ju den att jag känner Nicke personligen. Nicke är den människa som får flest vakna timmar i veckan med min man. Han hänger mer vaken tid med Magnus än jag gör,  mer med deras pappa än Magnus och mina barn gör. Våra barn har gått i samma klubb och hans exfru och jag är goda vänner. Det betyder att jag med ganska stor säkerhet vågar säga att jag sett, hört eller i alla fall hört OM de flesta av Nickes dåliga sidor. Också dom man inte kan läsa på fb eller höra på radion. För dem har han ju såklart en massa av. Fel och brister. Precis som du och jag och Dalai Lama och alla andra man möter på gatan.

Men jag vågar också påstå att en av dem defacto inte är  att han är en mansgris även om man verkligen kunde tro det då man läser hans ogenomtänkta fb inlägg. Jag känner faktiskt få män som är MINDRE mansgrisiga än just Nicke. Få män som är så anti-macho, öppna och ärliga och som vågar hänga ut sig själv, sitt privatliv, och då framförallt det oputsade mindre fina. Få män som så ofta hyllar kvinnor öppet både offentligt och privat. Få män som så gärna bjuder på sin ‘kvinnliga’ mjukare sida offentligt och uppmuntrar andra att göra detsamma. Och ärligt, hur många män som tabbar sig med dylika uttalanden är lika snabba och raka med att genast be om ursäkt för sitt misstag. Utan krusiduller, utan att hymla med att man gjort bort sig. Ett rakt och ärligt, I fucked up, förlåt.

Så nu kan vi väl alla kollektivt sluta skräpphänga Nicke Aldén va? Han har fått sin dos hundliv nu tycker jag.

tredjehjulet2

Läs gärna Amandas och Hannas nyktra reflektioner kring drevet som går också.