Stor dag för en liten tös

ÄNTLIGEN sa Lova. Äntligen var det dags för första fotisträningen. Hon har följt med på Williams och Elias träningar och matcher i åratal så det här kom inte en dag för tidigt tyckte hon.

lovaspelarfotislovasförstafotis2lovasförstafotislektion2Lovasförstafotislektion1Och första träningen sken tösabiten som en sol hela vägen och längtar redan till nästa söndag. Tummen upp sa hon. Men mamma. Jag VILL INTE börja spela i FC Barcelona sen då jag blir stor ändå. Jag ska fortfarande bli Elsa. Ok. Tur vi har det på klart nu då. Ingen ny Messi här alltså bara en isdrottning.

Room with a view

Ja det var ju nästan lite för bra för att vara sant. Att vi lyckats resa till Thailand för en gångs skull utan att nån enda familjemedlem hamnade in på sjukhus med magproblem.Så det tog ju knappt ett dygn på finländsk mark innan kräksjukan slog till hos oss, och det ordentligt.

Så nu är vi här. William och jag. På nionde våningen med stans bästaste utsikt en fredagkväll. I ett rum med egen sluss, med varningsskylt om smittorisk på dörren och dit ingen kommer in utan att dra på sig skyddskläder så dom ser ut som dom ska till rymden ungefär.

roomwithaview

sjukhus

williamsjukhus1

Vad exakt för sort som felas pojken och huruvida det är smittsamt och kommer gå varvet runt hos oss småningom är ännu döljt i dunkel men tiden och provsvaren kommer att utvisa om det är vanlig vinterkräksjuka han snappat upp på flyget/flygfältet eller nån Thailändsk parasit som byggt sig ett bo i hans inre.

Men dom tar finfint hand om honom här så på det stora hela lider det ingen större nöd på oss (mommo och moffa i Thailand och Australien kan andas lugnt). Vi har playstation och teve på rummet, vi gottar ner oss i nya böcker och försöker tänka på det hela som en natt på hotell frånsett den där slangen som går in i hans arm. Nu hoppas vi bara att detta är en lättvräkt och osmittsam liten amöba han lider av så att vi slipper hem fortast möjligt.

Att vara acklimatiserad

Lova har verkligen tagit det Thailändska till sig.  Som att hon envist som synden kämpat på med pinnar och vägrat hjälp, vägrat sked och vägrat gaffel.

lolloätermedpinnar

I början var det inte alltid så lätt att hålla pinnarna i styr.

lolloätermedpinnar1

Och hon smakar och äter allt, utan fördomar. Bläckfiskarmar med sugkopparna kvar, nudelsoppa med lever och blodklumpar (inte så äckligt som det låter tänk små fyrkantiga bitar blodbröd i soppan typ). Allt är gott i Lovas värld. Inget för äckligt eller konstigt innan man smakat i alla fall. Eller en sak kom ut lika snabbt som det åkte in och det var tofuklimpar.

pinnar2

pinnar1

Nu när knixen sitter så äter hon allt med pinnar som hon aldrig gjort annat. Även franskisar.

Det där med att ha infektionsastmabarn

Ibland har man mindre flyt. Just nu duggar det tätt med sjukdom hos oss känns det som, efter att vi varit friska till största delen denna höst och vinter. Men de senaste veckornas vinterkräksjukor och nu Lovas flunssa som landade oss på akuten tidigt imorse börjar göra mig lätt mör av brist på nattsömn. En södernresa kunde inte komma lägligare.

babyhaler

Falsk krupp, tung väsig andning och infektionsastma är inget nytt hos oss. Elias har lidit av det sedan han fick RS-viruset som 9 månader gammal, efter det har minsta lilla förkylning resulterat i månadslånga hostor, många många turer in på akuten och även in på barnavdelning då han haft dålig syrsättning, ‘kruppanfall’ etc. Vi har suttit många nätter ute på trappan i minusgrader invirade i täcken för att underlätta andningen, varit vana att alltid ha inhalatorn med oss i väskan varthän vi far, blivit proffs på att få ner illasmakande kortison i trilskande barn och känna igen när dom andas med hjälpmuskulaturen och det är dags att åka in.

eliasastma

eliasastma22011 bland annat såg det ut så här

Men vi hade ju tagit oss ur det där träsket. Infektionsastma växer oftast bort och de senaste två vintrarna har vi märkt en tydlig förbättring och i år har han inte behövt kontinuerlig astmamedicinering från oktober till april som varit fallet de tidigare åren. Vi pustade ut och tänkte att tiden med spira på akuten var förbi.

lovaastma

Nu tycks ju Lova också ha fått en del av den där genepoolen som ger våra barn såna här problem. Så kl sex imorse infann vi oss på den berömda (ökända?) nya samjouren på VCS. Helt ensamma trot eller ej. Inga sjutimmarsköer imorse.

tomkorridor

Som vanligt var ju personalen helt fantastisk. Måste nog säga att vi alltid alltid bemötts otroligt fint på Vasa centralsjukhus då vi varit där med barn oavsett om det gällt benbrott eller astma eller något annat. Kudos till dem för det.

lovaastma2


Så nu är vi där igen. Dammar av babyhalern och ser till att ha medicinerna i handbagaget imorgon. Men fast jag suckar inombords över att också Lollo råkat ut för det här onödiga eländet så är det ändå en stor stor fördel att ha varit genom det förut. Man har rutin i det och blir inte så skärrad som i början. Alla ‘ingrepp’ och mediciner är bekanta, man vet vad som väntar. Och Lova är också van, från att ha sett sin bror ta medicinerna i babyhalern dagligen och ha varit med till akuten då han fått ‘bubbla’ som vi kallar spiran. Det gör det ändå hundra ggr lättare för alla. Ingenting är nytt eller skrämmande och så vet man att det löser sig och växer bort. Och så kunde det ju vara nåt mycket mycket värre än ‘bara’ infektionsastma också som är så vanligt.

Men ändå. Får man ju tillåta sig att svära litegrann en sån här gång.

Isdebut

SAMSUNG CSC

Idag fick Lollo äntligen testa på att skrinna för första ggn. Vi har varit lite sent ute med hennes skirdskodebut iom att förra vintern var en så usel regnig vinter. Så medan pojkarna spelade hockey med några kompisar så tränade vi på att hållas på benen.

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

Det är frågan om vem av oss som behöver stöd mer än den andra, men som tur behöver man inte vara särskilt duktig på nånting själv för att kunna lära sina barn.

SAMSUNG CSC

Och det var ljuvligt varmt. Takdropp och blöt snö där solen låg på. Vårsol vi älskar dig.


Var är Skatila??

När mamma i familjen är uppvuxen i Thailand och stått endast en handfull ggr på skidor under hela sin livstid, och pappan iof sig skidat men varit ett stadsbarn som hellre åkte snowboard eller skateboard än längdskidor, så kan det hända att man får tänja på sina bekvämlighetszoner lite då man plötsligt upptäcker att man har fått tre skidfrälsta barn.

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

Utöver träningar har det varit skidtävlingar runtom i kommunen varje vecka den senaste månaden. Elias och William är långt ifrån snabbast i spåret iom att det här är ett ganska nytt intresse för dem, men entusiasmen är det i alla fall inget fel på. VARENDA tävling vill dom delta i, och då kan det gå som idag när vi googlade vallningstips, packade barn och skidor i bilen, och kollade upp var tävlingen skulle hållas just  idag. Sedan såg vi på varandra som rätt nyinflyttade Korsholmsbor och funderade, men var ÄR Skatila? Tur det finns google och gps.

SAMSUNG CSC

Total lycka varje gång oavsett placering och glasskålarna och glasen som delas ut vid målgång samlas på hög här hos oss nu.

SAMSUNG CSC  Den enda som inte var lycklig var Lollo som också ville tävla och låg och surade i en snödriva i en hel timme och vrålade att hon också ville vara med. Nästa vinter är dom tre med nummervästar på sig i spåret.