Livstecken från landet oflyt.

Hej på er. Ett litet livstecken från soffhörnet framför kakelugnen här i drömhuset. Precis den här utsikten har jag nu. Bilden är dock inte från idag den tog duktiga Anna Sand i somras när hon var här och gjorde inredningsreportage om vårt hus för Byanytt som ni kan läsa i inlägget under.


hoshansensannasand1

Här sitter jag med min kaffekopp och vabbar med två febriga förkylda ungar varav en med igenmurade ögon. Riktigt typiskt novembergöra med andra ord. Egentligen hela året-göra då det kommer till 2016. Året med minst flyt på mycket länge får man väl säga.

2016 skulle bli året av vackert inredningsbloggande då vi äntligen flyttat in i drömhuset till julen fjol. Istället blev det ur hälso- och övrigt livsflyt-perspektiv ett år där ingenting riktigt gick som på Strömsö och inredningsbloggande har inte varit prio ett i år trots två inredningsreportage.

Nånstans där bland n:te varvet med lunginflammationer, magsjukor, ögoninflammationer, Williams brutna arm, att dom upptäckte ett litet medfött hjärtfel hos mig, och Magnus två varv inlagd på neurologisk avdelning med misstanke om tumör/hjärnblödning/propp/hjärnhinne-inflammation/Borrelia /MS (dom vet ännu inte heller vad han har men inget av det i alla fall) började jag bli lite less. När man sedan räknar in Magnus mammas plötsliga bortgång i januari och att inte ena men båda mina föräldrar fått varsinn allvarlig sjukdomsdiagnos i år så börjar man inse att hälsomässigt har 2016 varit ett riktigt piss-år.
Då har vi inte ens ännu kommit till andra saker som fått hjärtat att klappa lite extra hårt (och inte på det bra sättet). Som när Elias hittade en skarp ungersk tryckgranat från krigstiden i vårt uthus och kom springande med den i handen och gav den till mig och den påföljande rumban med bombteam och avspärrningar och intervjuer i expressen och aftonbladet etc. Eller som då en lös aggressiv hund flög på Jedi och mig då jag var ute med honom och ingen kom för att hjälpa (vi klarade oss båda undan med blotta förskräckelsen men det var bland dom mest skräckinjagande minuterna i mitt liv). För att inte glömma att jag plötsligt blev permitterad i somras, och inte nån liten lagom ‘hinna-städa-skåpen-hemma-permittering’ på några veckor eller en månad eller så utan från sommarsemestern fram till årets slut. Hoppsan hejsan vilket bloggvänligt inspirerande liv.

Så 2016 har inte riktigt varit vårt år om man säger så. Men hej på er i alla fall. Vi lever. Barnen växer så det knakar och går i skolan och förskolan när dom inte är förkylda/bryter armar/häller kokhet soppa över sig och får brännsår/hittar granater, och jag har sedan ett par månader ett vikariat på ekonomiavdelningen på sjukvårdsdistriktet och jobbar med nåt helt annat än inredning nu. Magnus har övergått från Radio Extrem till Radio Vega för dem av er som missat det, och trots ett ganska eländigt år då blogglusten somnade bort under de otaliga timmarna i akutens väntrum är vi rätt glada och nöjda med livet ändå.

 

Annonser