Kan vi prata lite om Rota-vaccinet?

En het potatis att ta i sin mun. Vaccinfrågor. Få saker är så laddade idag som vaccindiskussioner. Och jag tänker inte ge mig in i den stora helhetsdiskussionen. Alls. Så skippa gärna alla kommentarer om att jag är blåögd och oupplyst, ett får som låter mig ledas till slakt etc. Var och en måste avgöra själv. Jag litar varken på att vacciner är så ofarliga som vaccintillverkarna påstår eller så farliga som motståndarna hävdar. Jag tar till mig information från båda lägren och så avgör jag från fall till fall hur domen faller. Riskbedömmer. Det måste väl alla göra. Alla vill vi våra barns bästa.

Men just Rota-vaccinet tänkte jag faktiskt prata lite om i alla fall idag. För att jag personligen har erfarenhet av Rota-virus, av att både ha rotavaccinerade och -ovaccinerade barn, och för att jag tycker att just Rota-vaccinet eventuellt fått oförtjänt dåligt rykte i populärmedia som just bloggar osv.

Jag är helt medveten om att Rota-vaccinet precis som alla andra vacciner ingalunda är HELT riskfritt. Det finns en del problem och biverkningar och jag vet att det finns barn som exempelvis fått tarmvred av vaccinet. Det händer tyvärr. MEN. Det som jag har svårt med i den här frågan är att rota-vaccinet framställs som ett än ‘onödigare’ vaccin än många andra. Som om Rota bara var en liten vanlig ‘magafirru’. Några små spyttor liksom. Mer en olägenhet än nåt riktigt farligt. Och det kan det väl vara om man råkar ha tur. Men alltså, Rota, när man får det så där ‘på riktigt’, då tvekar man aldrig mer att vaccinera vill jag lova.

Vi har som ni vet tre barn. Endast ett, det yngsta, Lollo, har fått Rota-vaccinet eftersom det då hade införts i vanliga vaccinationsprogrammet. Det var nytt då, så många valde att lämna bort det nya vaccinet. Hos oss fanns det aldrig minsta tvivel att hon skulle ha just det vaccinet.

lias   Varför? Jo. För att två år innan hon föddes, 2008, så fick Elias (då nio månader) och jag, som vuxen, Rota-virus samtidigt. Det blev ilfart med ambulans och flera dygn i dropp för oss bådadera och jag lovar, jag har A L D R I G varit så sjuk i hela mitt liv som den gången. Jag har aldrig trott att jag faktiskt skulle kunna dö, spy ihjäl mig, men det trodde jag då. Vid det laget jag kom in akut var jag så uttorkad på under 12 timmars sjukdomsförlopp att dom fick gräva och gräva i armar och händer och på fötter för att få in en kanyl. Jag vägde 43 kilo när jag kom in. Och Elias, han var inte mycket bättre han men hade haft lite mer hjälp eftersom jag ännu ammade honom så han hade fått vätska bättre än mig.Summa summarum, vi var båda riktigt dåliga och vi insåg där och då att Rota verkligen inte är nåt att leka med. Det är inte bara svaga, gamla, barn med grundsjukdomar och människor i u-länder som stryker med av Rota-virus, det kan gå riktigt illa för vem som helst, och snabbt.

Spola fram till början av Mars 2015. För ett par dagar sedan råkar William plötsligt ut för en mycket häftig magsjuka. Nu snackar vi inte nån vanlig spytta här o var. Tre kilo tappade han under första dygnet och när vi hade kommit upp i mer än 30 (!) kräkningar under ett dygn plus svår diarré ringde jag sjukvårdsupplysningen. Det här var ingen vanlig kräksjuka, vi måste ha hjälp. Inte ens vätskeersättningen som vi matade in en tesked i taget hölls nere. Han var medtagen, uttorkad och yr, sade att hela världen snurrade och gungade. In på barnavdelningen åkte vi. Ett dygn med dropp på sjukhuset och massor med prover senare kom svaret. Rota-virus. Han är den enda i familjen som inte hade haft det själv och heller inte vaccinerats eftersom det inte ingick i vaccinprogrammet då han var bebis. Och igen, har jag stått o sett ett av mina barn vara sjukast dom nånsin har varit under hela sina liv. Hans egna ord var ‘det här är den värsta dagen i mitt liv mamma’.

williamsjukhus1 Av fem personer i denna familj har alltså tre, alla som vi vet om när dom haft Rota, oavsett ålder, bebis, större barn eller vuxen, blivit så akut sjuka att vi behövt sjukhusvård. Fjärde familjemedlemmen fick några droppar på sin tunga som bebis och har fått förskonas (hon fick tack o lov inga biverkningar av vaccinet). Magnus vet inte när han haft Rota-virus och eftersom hans mamma har alzheimers kan vi heller inte fråga henne hur sjuk han var. Men trenden är ju tydlig. Rota är inget att leka med. Det kan knappast vara ett sammanträffande att alla vi tre har blivit så här våldsamt sjuka av samma virus. Tre barn, ett vaccinerat, de två ovaccinerade har båda behövt sjukhusvård när Rotan kommit på besök. Inte en statistik som stämmer i alla familjer men det ger ju en fingervisning om hur aggressivt Rota verkligen är.

Så vad är då det här? Nån slags pro-rota-vaccin skrivelse? En lovsång till allmänna vaccinationsprogrammet? Inte alls. Bara ett försök att balansera ut vågen lite kanske. Det skrivs och läses så mycket i media om de negativa sidorna av Rota-vaccinet. Mammabloggar som fylls av texter om hur jobbit det varit med magknip och luft och diarréer efter vaccinet, och en och annan som råkat ordentligt illa ut och fått värre biverkningar. Så jag vill väl bara tippa vågen lite, och berätta om den andra sidan. Vi som drabbats av Rota och vet vad vi pratar om när vi säger att det inte är nån lite oangenäm spysjuka som ökar bykmängden ett par dagar. Utan att det faktiskt är ett virus som också hos välmående och grundfriska individer som lever med i-ländernas goda hygien kan göra en riktigt livshotande sjuk inom loppet av några få timmar.

Tycker jag att alla ska vaccinera mot Rota? Ingen aning. Varje person måste riskbedömma själv, jag är inte tillräckligt skolad i vaccinfrågor o allmänmedicin för att ta ställning till det. Jag ville bara jämna ut fältet litegrann, förklara varför man vaccinerar överhuvudtaget mot detta. Att det inte är så enkelt som vissa försöker påstå att vaccinet är farligt och riskfyllt medans viruset man i det här fallet vaccinerar mot är en ofarlig om än oangenäm sak som bara är ekonomiskt olönsam för samhället för att mammor och pappor måste stanna hemma och sköta sina spyende barn. Utan att för oss har Rota varit det värsta vi har varit med om. Värre än lårbensbrott och akut operation på en fyraåring, faktiskt. För även om det var vidrigt och traumatiskt så behövde jag aldrig tänka att Elias skulle dö, medans jag hann tänka det både om mig själv och min niomånaders bebis då Rotan slog till.

Annonser

14 thoughts on “Kan vi prata lite om Rota-vaccinet?”

  1. Min 4-årige kille har fått rota-vaccin å det var inget jag ens funderade över. Och nu efter detta upplysande inlägg är jag så glad över det och kommer definitivt att ge vaccinet även åt min andra pojke på 2 månader. Tack för informationen! Hoppas W mår bättre 🙂

  2. Jag vill också dela min erfarenhet. Vårt första barn 2004 fick rota som 11 mån baby. Jag ammade ännu då och jag tror att detta räddade oss från sjukhus. Allt rann igenom i över en veckas tid. Och precis som någon skrev här före; slutade röra sej, leka, le… När andra barnet föddes 2006 hade jag fått höra att det fanns vaccin. Frågade efter det på rådgivningen, varpå läkaren skrev ut ett recept. Sedan köpte vi vaccinet för 100€ och de gav det på rådgivningen. Vårt andra barn har inte behövt ha rota. Jag är glad över att vaccinet nu erbjuds åt alla!

  3. […] blogg inlägg som får en att fundera ännu mera på det här med vaccin (i positiv bemärkelse). Klicka gärna in er på Joannas blogg och läs om deras erfarenhet av rotaviruset. Jag tycker att det är bra att det skrivs om hur allvarliga dessa, enligt många kritiker […]

  4. Dethär var ju informativt för mig. I ärlighetens namn har jag inte vetat att rota är så farligt. Vårt första barn är vaccinerat, 2009, men inte de andra 2 som är födda 2011 och 2014. Jag tycker att de är så otroligt små när det får det, bara 2 månader och första skrek i flera timmar av det och det var så grymt så efter det konstatera jag att jag inte vill ge det, utan hellre tar risken. Och om de två minsta nu får det och blir helt supersjuka så då kommer jag förstås att ångra mig massor. Aldrig blir det ändå rätt. Alla andra vaccin har de nog fått men de är ju så små att få rotan…

  5. Jag har fyra barn och vår äldsta dotter som nu är sex år hade rotavirus då hon var 9 månader och jag trodde lika som du att hon inte skulle klara sig. Efter att hon insjuknat och vi varit hemma ett dygn så for vi me ilfart int till barnavdelning. Hon spydde allt hon fick i sig och ordentlig diarre,det rann grön vätska när hon bajsade. Hon var helt torr och dom pickade och pickade för att få i henne dropp. Hon fick vätska sen genom näsmagslangen. Det värsta jag varit med om i mitt liv. En vecka in påbarn avdelning och åtminstone tre veckor efter var hon ännu svag och trött. Vi har vaccinerat mot Rota åt alla andra tre barnen. Jag tror att alla som har varit me om det en gång vaccinerar. Bra skrivet av dig.

  6. Ledsamt att läsa att du och dina barn har haft det så jobbigt. Själv är jag en vaccinförespråkare utan desto mer insikt i detaljerna men jag tänker att proffsen inom sjukvården bättre kan avgöra i dessa frågor är vad jag kan. Och då jag läser din text är jag ännu mer övertygad. Tack för den och skönt att William nu mår bättre.

  7. Vad skönt att W är på bättringsvägen nu! tre rotafall i samma familj är helt onödigt jobbigt! Jag undrar bara varför ni inte vaccinerat W och E? Vaccinet har ju funnits sen 2006?

    1. William föddes i början på januari 2006 så då snackades det inget om rotavaccinet alls det var väl så sprillans nytt så jag visste inte ens när det kom. När Elias föddes fanns det att betalas för själva men ärligt talat hade jag ingen aning om hur allvarligt det var, vi tog det som hörde till vaccinationsprogrammet och funderade inte över nåt utöver det. Det var inget som erbjöds på vår rådda heller på så vis, jag visste bara om en läkarbekant som gett sina barn iom att hon jobbade inom vården o själv utsattes ofta för rota, annars hade jag nog inte ens hört om det ens då 2008. Elias fick ju då rota då han va 9 månader och jag själv samtidigt, iom att inte W drabbades fast vi alla levde ihop så har vi trott att han har haft det utan att vi konstaterat det helt enkelt med prover (vi har haft många många magsjukor genom åren så det var inte så osannolikt). Så nu när han däckade slog det nog inte ens mig att det kunde vara rotan igen hos oss :/ Hade vi vetat att W inte hade genomgången rota hade vi absolut gett honom vaccinet då efter att Elias blev så sjuk.

      1. Jag hoppas du förstod att det absolut inte var menat som nånslags kritik!?! där ser man bara hur olika det är på olika rådgivningar, tyvärr. då vår första föddes 2008 fick vi massor av info om rotan och vaccinet och jag tror inte jag känner just nån som inte tog vaccinet då (fast det ju var dyrt förstås). Men huvudsaken är att ni är friska nu, det känns som er familjs sjukdomskvot är fylld nu för en lång tid framåt! tack för att du tog upp denna sida av vaccinen också. den allmänna vaccindiskussionen har jag aktivt valt att inte beblanda mig i, även om jag tycker det är intressant läsning, men det känns som om diskussionen är lika omöjlig som den om klänningen är blåsvart eller vitguld.

        1. Nej jag tog det absolut inte som nån kritik 🙂 tror faktiskt just i hur hög grad man tar vaccin som inte ingår i programmet beror otroligt mycket på rådgivningen och hur mycket information dom ger, säkert också till viss del på ‘kulturen’ där man bor. Jag minns bara rotavaccinet kring 2008 då Elias föddes som nåt jag hörde nämnas nån enda gång som nåt riskgrupper kunde betala själva för ungefär, det fanns nog inte ens i mitt medvetande som nåt verkligt alternativ i det skedet. Det var ännu ganska ovanligt här kring oss att ta det när Lova föddes minns jag, då ingick det redan i programmet men rådgivningen sade att många valde att lämna bort det i alla fall ännu då 2010.

  8. Skulle jag få ett tredje barn skulle jag absolut vaccinera det mot Rota-virus för precis som du har jag haft två barn som haft de och jag vet att man kan DÖ av det här viruset. Våra flickor var 4 år och 1 år och en dag när de drabbades. 4-åringen klarade sig undan sjukhusbesök tack vare uppfinningsrika morföräldrar som började spela spel med henne och varje gång hon vann fick hon belöning tex lite saft, isglass, gurkbit, chips m.m och hon vann ju hela tiden😊 Hon spydde inte heller utan hade diarre’. Vår nyblivne 1-åring hade
    39 graders feber och spydde konstant i ett halv dygn + diarre’ . Hon blev medvetslös och det blev akut barnpolikliniken och 5 dagar med näsochmagslang. Flickan som gått på sin 1- års dag slutade gå, orkade inte stiga upp och kunde knappt sitta. Hon var en liten 1-åringen men vägde knappt 7 kg när vi kom från sjukhuset. Som tur var ammade jag henne ännu och det var det som räddat henne från döden menade barnläkaren + att jag förstod att åka till sjukhuset så snabbt. 2 månader senare började hon gå igen och idag har vi en pigg,aktiv och sprudlande glad snart 14-årig tjej så jag är tacksam mot sjukvården vi har för jag VET att man kan dö av virus också i Finland utan rätt vård. Jag fick aldrig viruset, men min mamma och man drabbades också. Jag tror att jag hade det en sommar när jag var 8 år för då hade jag en fruktansvärd magsjuka och Rotavirus får du ju bara en gång. Jag är ingen vaccinations förespråkare och tycker precis som du att för och nackdelar behöver övervägas, men man kan faktiskt drabbas hårt även om man inte hör till riskgrupperna!

  9. Jag håller fullständigt med dig. Var och en riskbedömer själv. Hade jag haft möjligheten att vaccinera mina små hade jag gjort det. Tyvärr uppfanns vaccinet när mina redan växt upp men vi hade rotavirus veckan förw vi gifte oss o vi trodde vår 11 månaders kille skulle stryka med. Har man upplevt det så tvekar man inte. Rota är nog inget att leka med. För gammal som ung även om man är frisk i grunden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s