Den stora kärleken

Det finns få saker som gör mig gladare i själen än en lördagförmiddag där jag sitter i köket och dricker kaffe samtidigt som jag hör kidsen skratta och fnissa i bakgrunden.  Syskonkärleken. Vad oändligt glad jag är att dom här tre ungarna våra har varandra. Idag råkar vi ha William på spång men vilken lycka då att man har sällskap i alla fall. Nån att skratta och busa och retas och slåss med. Nån att sova skavfötters med och krypa ner med då man är rädd för mörkret och vaknar mitt i natten. Dom kryper aldrig ner med oss längre  om natten utan går och kryper ner hos varandra.

syskon1syskon2

Dom få ggr ett av barnen är helt ensam hemma utan sina syskon är saknaden stor. Det brukar bli högljudda protester om hur TRÅÅÅÅÅÅÅÅKIGT det är utan sällskap. Det är ju inte alltid självklart att man förblir  så här nära med sina syskon då man växer upp men jag hoppas i alla fall att dom ska få ha stöd och gemenskap och närhet för livet av varandra.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s