Det där med att komma ut på andra sidan efter åtta år utan ostörd sömn

Ja jag vet att jag skrivit om det förr. Men ärligt talat. Man KAN inte prata för mycket om det här. Om känslan som infinner sig när dimman långsamt, lite i taget nästan obemärkt lättar.

Jag erkänner villigt att jag är en baby-mamma. Jag ÄLSKAR bebisar och småbarnstiden. Dom första dygnen på bb, den första tiden hemma med våra små nyfödda. Jag har stortrivts med det. Ammat gladeligen i elva månader per barn och inte lidit av att känna mig bunden eller annat. MEN. Det där med sömnen. Herregud. Jag tror inte man kan förstå hur det är att ha barn som inte sover innan man levt med det en längre tid. Nu snackar vi år, inte månader. För grejen är den att man inte förstår det ens själv. Inte förrän man börjar komma sig ur det igen.

sömnbrist3
Nånstans trodde jag först att det var normalt och hörde till bara. Men med facit i hand. Nej, det har inte varit normalt, det ser jag ju nu när alla våra vänner har barn som sover. Men vi var först ute, vi hade två barn innan dom flesta av våra vänner ens hade ett. Så jag hade inte så mycket att jämföra mig med ärligt talat.

Vi börjar se ljuset så småningom. Det händer nu och då att Lova som snart är 3,5 år sover en hel natt utan att vi behöver gå till henne en enda gång. Inte i senaste natt då vi igen vakat mer än vi sovit, men det händer. Nån natt per vecka om vi har tur numera. Och det är MYCKET hos oss. Ingen av våra tre barn har sovit hela nätter så att man inte behövt stiga upp och stoppa om, söka mjukisdjur, trösta eller bara ge en puss, 1-15 ggr per natt, alla nätter, med få undantag innan dom varit mellan 3 och 4 år. Sen har vi ju haft extragrejer som ytterligare stört nätterna hela vintrarna som täta flunssor, astmaanfall och falsk krupp, men den största boven har varit deras ytliga sömn.
sömnbrist5
Jag vet att det låter helt sjukt men faktum är att vi inte har sovit ostört flera nätter på rad på mer än 8 år, i sträck nu. Som värst har vi väckts upp till 15 ggr per natt ( vi snackar bebis som ammar 1 gång i timmen samtidigt som en 2 åring har astma och hostar hela natten o en 4 åring har mardrömmar varje natt – inte en period jag längtar tillbaka till).

Nån natt här o där har vi lyckats stjäla åt oss genom att min mamma kommit till oss o sovit med barnen tex. Det hände sig också när jag väntade Lova att Magnus sände mig på morsvila till Thailand för att få sova ut innan nästa bebis anlände men det slutade ju som bekant med ambulansfärd o sjukhusvistelse o dropp med matförgiftning. Ingen vila direkt.

sömnbrist
Williams treårsdag. Vi vaknade upp i en Bungalow på en beach i Thailand. Det ser så mysigt ut men det var en av de jobbigaste nätterna i mitt liv för den natten hade vi inte sovit en endaste blund. Elias fick ett svårt kruppanfall och vi hade ingen fuktig kall luft, medicin eller sjukvård att tillgå där och då. Jag var livrädd att han skulle svälla fast och dö därute i en basthydda på stranden.
sömnbrist2
När det nu händer ibland, med nån veckas mellanrum att vi vaknar en morgon o inser att vi inte varit vakna under natten, så är det så pass ovanligt att vi båda genast hinner tänka att nånting är fel och att ett eller fler barn slutat andas under natten. Och ja. Innan ni räknar upp goda råd om hur man får barn att sova. Trust me. Vi har testat ALLT. A L L T. Vi har helt kallt fått konstatera att våra barn sover ytligt och att varje gång dom kommer upp i den ytligare sömncykeln så vaknar dom till. För inget vi har gjort har hjälpt. Vare sig eget rum o egen säng, samsovning med oss eller annat syskon.Vi har tagit bort nappar, tagit bort dagsömnen, satt till nattljud o nattlampor, slutat amma när det var det som spökade etc etc etc. Vi har prövat allt vi läst och kommit över och det enda som hjälpt är tid. Alla tre barnen har mellan 3 o 4 års ålder plötsligt slutat vakna på natten.

sömnbrist4

Vi är snart där med Lova nu. Och HIMMEL vad det ska bli skönt. Redan nu anar jag vem jag kommer kunna bli den dag jag får sova ostört flera nätter i rad igen. Vilken kapacitet man kommer kunna ha när man kommer sig ur den här dimman.

Så vad ville jag med det här inlägget då? Jag söker ingen sympati vi har ju bäddat vår egen säng. Utan kanske ingjuta lite hopp och ge lite tröst åt andra som har barn som fötts utan sömngenen. Att det faktiskt finns ‘en andra sida’. Vi är nästan nästan där nu, så nära att man kan smaka på den. Det fanns en tid när blotta tanken på att ett av barnen höll på bli snuvig gav mig ren o skär panikkänsla. För min kapacitet var så på minus konstant att bara en vanlig förkylning var tillräckligt att knäcka mig totalt. Nu är vecka tre med vattkoppor i huset nånting man ändå känner att man fixar. Visst är jag lite mossig i hjärnan men jag somnar inte sittande tio ggr om dagen och jag har inte konstant svindel och hjärtklappning av sömnbrist (perioder vi också levt oss igenom).

Så den finns där. Den hägrar där inom vårt räckhåll nu. Den andra sidan.

Annonser

15 thoughts on “Det där med att komma ut på andra sidan efter åtta år utan ostörd sömn”

  1. Tack för detta inlägg!! Som mamma till en flicka som under det första halvåret inte sov nåt vidare (max 3 timmar åt gången och hade otroligt svårt att somna på kvällen) så är jag just orolig för hur det ska gå med eventuella syskonet, jag sku int orka med dom där nätterna pånytt. Och ännu värre om det tar längre än ett halvår före hon börjar sova… Lyfter verkligen på hatten till er, att ni orkat med psyket och parrelationen i behåll. Det måtte ha varit otroligt tungt. Må ni nu sova alla era nätter i allsköns ro 🙂

  2. Det handlar om melatoninproduktion. Den kroppsegna melatoninproduktionen varierar mellan vuxna och ger olika sömndjup. Det varierar också när barn får igång den. Lätt som en plätt! Och O så besvärligt för föräldrar. Dessutom som av en händelse värre för föräldrar som själva inte sover så djupt – eftersom det finns en genetisk komponent.

  3. Vi har också haft det likadant med två av våra barn (vi har tre). Ett av barnen har alltså alltid sovit bra. Men inte de här två andra. Så eftersom vi nu har en som alltid har sovit bra, tror jag ju bara liksom att de är FÖDDA så, vi har inte gjort nåt fel :). Med minstingen tog det också drygt tre år innan h*n började sova. Och skillnaden för en själv är ju märkbar. Man får ju sitt liv tillbaka på nåt vis!!! Men just att dom sover dåligt, ja det påverkar ju allt, hur man orkar om dagarna och hur jobbig man tycker att småbarnstiden är.

  4. Jo hej, här är en annan med liknande erfarenhet i bagaget. Fast här är de trötta åren sådär 10. Och tyvärr väcker också sex- och tioåringarna oss nuförtiden (dricka,kissa ..) och då den äldsta drömmer så mycket mardrömmar/har nattskräck. Men ja, det finns nätter då man får sova!! Sen borde man också kunna lägga sig i tid nu då denna lyx finns. 😀

  5. Ibland – med betoning på IBLAND – kommer jag på mig själv med att vara på ganska bra humör. Jag funderar vad det månne kan bero på, tänker efter om det kanske finns något roligt att se fram emot eller vadan denna fridfulla känsla kan komma. Sen slår det mig, jag har sovit FEM-SEX TIMMAR I STRECK! Vilken njutning att inte vara vid bristningsgränsen ens för en dag.

    1. Sömnen är så SJUKT viktig, mycket viktigare än man nånsin trodde innan man var tvungen att fungera (eller inte fungera) utan den. Å ena sidan klarar man sig på mycket mindre sömn än man tror, men priset man betalar i förlängningen är också mycket högre än man trodde.

  6. Ahh, småbarn och sömn, ämnet jag absolut kan ingenting om… Vi har inte haft det lika jobbigt för våra barn har ”bara” sovit ytligt (eller ”sovit” betyder ju egentligen vakat…för att sedan börjat sova de flesta nätter igenom också vid 3-4 års ålder) men varit annars friska, så dendär oron med jättesjuka barn eller att ett barn skall dö har vi helt missat. Dessutom sover vår minsting som är 2 redan ganska ofta hela nätter enligt definitionen 5h sömn i ett sträck, så då har man som förälder också möjlighet till det, för att sedan krypa upp med oss och förstöra sömnen för resten av natten 😉 Det som hjälpt mig är tankeleken att alla barn är lika ”jobbiga”, okej dethär med sömn är inte något vi kan i vår familj (och vi får nog delvis skylla på våra gener), men det finns många andra grejer som vi säkert kommit lättare undan än de familjer som haft barn som sovit bättre. Och garanterat sover ju våra barn ikapp sedan när de är tonåringar;) Tack för dethär inlägget, jag tror det inger hopp i många andra!

    1. Jag ha faktiskt tänkt lite lika som dig under åren. Bland annat har jag alltid tänkt att ‘ja nå åtminstone är våra barn lätta att natta, fast dom inte sover så bra sen på natten’. Andra sitter då istället timme efter timme varje kväll o läser gonattsagor o håller handen etc medans vi alltid bara sagt gonat, släckt lampan och dom har somnat på två röda. I slutändan jämnar det säkert ut sig 🙂

  7. Detta inlägg kunde inte komma mer lägligt efter en katastrofal natt. Nu känns det genast bättre 🙂

    1. Härligt om jag kunde få det att kännas bättre för nån, håll ut, det går om, förr eller senare 🙂 För oss var det senare snarare än förr men det går om till slut för alla.

  8. Mun poika ei nukkunut 2,5 vuoteen juuri lainkaan heräämättä vähintään 4 kertaa yössä. Pahimmillaan heräsi 15 min välein. Olin käytännössä elävä zombi, en ymmärtänyt toisten ihmisten puhetta ja haaveilin pysähtyväni nukkumaan bussipysäkille autossa. Se oli todella raskasta ja kaikki keinot todellakin kokeiltiin. Lapsillani on ikäeroa 5,5 vuotta eli ennen toisen lapsen syntymään sain onneksi taas nukkua. Odotin kauhuissani tulevia yövalvomisia, kun tyttö syntyi, mutta hän olikin ihan erilainen! Nukahtaa nopeasti ja nukkuu yönsä heräämällä korkeintaan yhden kerran! Aluksi olin ihan ihmeissäni ja pelkäsin koko ajan koska meidän ”hyvä onni” loppuu. Tietysti tyttökin on heräillyt aina välillä, mutta se ei ole mitään verrattuna noihin 2,5 vuoteen. Eli ymmärrän hyvin, mistä kirjoitit – teillä vielä on useampia unettomia vuosia takana!! Onneksi nyt jo alkaa helpottamaan!

    1. Onhan se ihmeellistä että lapset samasta perheestä voi olla noin erilaiset. Noin mun isoveljet kuulemma oli, toinen ei nukkunut hyvin kolmeen vuoteen ja toinen nukkui läpi yöt jo viikon vanhana 😀 Mun reaktio kun aloitin kolmatta lasta odottamaan ylättäen oli itku vaikka olin oikeasti iloinen koska ajattelin että ei ei ei nyt en saa vieläkään moneen vuoteen nukuttua kunnolla haha 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s