Om åldersnoja

När man börjar närma sig trettiostrecket kommer den krypande. Mina jämnåriga och jag var alla lyckligt avslappnade tills nånstans där runt 27-28-ish känns det som. Och sen slog den till. Åldersnojan. Trettioårskrisen. Livskrisen. Dödsångesten. Vad man nu vill kalla det. Kärt barn har många namn. Känner ni igen er? Eller har ni skonats?

Vi har spenderat många långa timmar med att diskutera den här sk. trettioårskrisen och vad den egentligen består av. Vad är det egentligen att krisa över? Att bli trettio? Vi känner oss inte gamla. Med lite tur ser vi inte SÅÅ gamla ut än även om vi nu inte är lika rynkfria som 18-åringarna. Vi trivs med våra liv och vill inte vara 20 igen. Men så vad är det då?

Barnen kanske? Ja, till en del. Har man barn så kommer det en del nya insikter på köpet. Man inser hur fort tiden rusar iväg och barnen växer upp utan att man hinner med. Och man blir plågsamt medveten om livets skörhet och man blir kanske mer rädd för allt som kan hända. Men dom som inte har barn upplever ju samma sak? På ett ungefär i alla fall?

Vad nojjar ni över? Man skulle kunna skriva en bok om det här utan att bli det minsta klokare. Tycker ni kan lyssna på den här låten istället. John Mayer says it all.

Annonser

2 thoughts on “Om åldersnoja”

  1. Vänta sen när du fyllt 40… Då börjar den värsta nojan! Och samtidigt sker en stor förändring inom en själv, åtminstone för mig har det varit så. Man börjar hitta sig själv mer, självförtroendet kanske växer, man vet vad man vill. Det kan ju också vara skrämmande. Samtidigt förstår man varför så många skiljer sig. Man kanske ser på honom/henne man bor på och tycker inte att man strävar mot samma mål längre. Barnen är så stora att man vill och kan börja fokusera på sig själv. Kroppen sen då? Ja det blir ju allt viktigare att ta hand om sig själv! För många tar detta sig i uttryck med att man börjar motionera. Vill ta hand om sig själv. För det är ju inte heller roligt att kroppen förfaller, när man inom sig känner sig ung och attraktiv. Men livet.. ja det känns faktiskt roligare än förut, så det stämmer nog att när man väl kommer över 40-strecket blir man bara lyckligare!

  2. Min största nojja och rädsla angående ålderdomen och att bli äldre, är att man är medveten om att kroppen inte funkar som den ska mera samtidigt som man känner sig ung i sinnet.. (Och pga av barnen har man kanske fattat hur fort tiden dessutom rusar som du säger!) Rynkor och sådant spelar ingen roll, men alla andra krämpor. Man orkar inte lika mycke, lika länge. Medicinska problemen ökar och du ser din kropp förtvina. Det är min största skräck! Men kanske man vart efter lär sig acceptera att det är såhär det är? Kanske ska man ha någå nojjor i detta skede, för att klara av att hantera den ökande åldern?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s