Ett år

Ett år sen. Augusti-September 2012.
rullstolaugusti12.1augusti12rullator2

Det känns som en livstid. En hel evighet sedan. Men det är faktiskt bara ett år sedan Elias satt i rullstol, och just i månadsskiftet augusti/september fick börja ta sina första steg med stöd på sjukhuset och sedan avancera till att gå med stöd av möbler och mommos rullator. Ett år sedan min rygg värkte av att lyfta en 17 kgs pojke i och ur rullstolen, till sängen, på toan. Vecka efter vecka. Ett år sedan jag var expert på att lindra hans nattliga värk med ispåsar och tramaldroppar, smekningar på huvudet och en liten sång. Ett år sedan jag hade den perfekta knixen på hur man snabbast vecklar en rullstol i och ur bagageluckan istället för en barnvagn. Ett år gick så fort. Och allt blev ju så bra till slut precis som vi visste att det nog skulle bli.

För er som inte följde min blogg vid den här tiden ifjol kan ni läsa här vad det var som hände. I dag är han helt återställd. Det enda tecknet på hans olycka är två små ärr vid sidan om knät och spikarna han har sparat i sitt rum. Lite problem med balansen har han, så nästa vecka ska han få börja gå i en jumppagrupp för barn på fysioavdelningen på hälsostationen. Men på det stora hela. Det gick ju bra. Till slut. Även om jag väl aldrig riktigt kommer att glömma den hjälplösa känslan jag hade när jag satt i ambulansen eller utanför operationssalen och väntade. Och så kommer jag aldrig nånsin glömma hur tapper han var genom alltsammans. Hur galet imponerad jag var av hans kämparglöd. Världens tuffaste Lias.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s