Sportlov

Igår började Sportlovet. och för ovanlighetens skull denna vinter beslöt solen sig för att visa sig den också. Till och med snögubben behövde solbrillor. 
vårsol1vårsol3vårsol4vårsol2

Underbart med våren på intågande. idag känns det dessvärre inte fullt lika muntert med blåsten, molnen och det snöblandade regnet. Men det finns hopp. Snart får Lova fylla hinken med sand istället för snö igen. Snart. Men definitivt inte idag.

Annonser

Fyra orsaker att älska gymmet

1. Träningen givetvis. Alltid lika skönt och så äääär det ju så tillfredsställande när man vaknar med träningsvärk. Jag behöver knappast gå mer in på detalj om hur skönt det är att träna. Antingen gillar man det eller så inte, för mig är det ett livselixir utan vilket jag skulle bli knäpp. Eller åtminstone betydligt ilsknare och otrevligare

2. Ensamheten. För en småbarnsmamma som vare sig får gå på toa eller duscha ifred utan alltid har publik alternativt en ilsken unge som stängts ute och som står och bankar på dörren och vrålar, är det oslagbart att få duscha och sitta i bastun så länge jag vill helt för mig själv. Man kan gott vara ensam bland en massa andra kvinnor. Ingen av dessa kvinnor frågar ‘maaammaaa, veet du vaaa?’ åttahundra ggr per dag för att sedan berätta om att dom kakkat en ovanligt stor korv den dagen eller motsvarande.

3. Kroppsmedvetenheten. Man skulle kanske kunna tro att man får mer kroppskomplex av att gå på gym bland en massa tränande kvinnor men icke. Där i duschen och bastun om nånstans, detsamma gäller simhallar o dyl blir man minsann medveten om att INGEN ser ut som kvinnorna i tidningar/kändisar osv. Där finns bara vanliga kvinnor. Runda och smala, långa och korta, där finns celluliter och hängbröst, muskler och gäddhäng. Och man kan slappna av och bara vara tacksam över sin kropp som faktiskt fött tre barn och som fungerar så fint ännu.

4. Avledningen. Vila för hjärnan. Alla tankar, alla vardagsbekymmer flyger sin kos så fort jag kliver in där. Jag varken hinner eller vill tänka på nåt annat än musiken, takten, träningen då jag är där. Och veckor som denna som börjat riktigt usligt med både påkörning bakifrån för Magnus o barn som satt i bilen och som hade stannat för en fotgängare (M o barnen är ok bilen har lite småskador bara) och dessutom sådana här trevliga lappar hem från dagis. Ja. Såna veckor kan man behöva ett litet andningshål mentalt.

mask

Men se det snöar, hurra.

Den här årstiden börjar dom flesta bloggar fyllas av förväntan inför våren. Ljusa textilier, vårblommor och sommarkläder tar över i butikerna. Allt det är ju trevligt och väl. Om man bor i säg, södra Sverige eller på den europeiska kontinenten. Men här uppe hos oss är februari på inga vis en vårmånad. Inte mars heller. Ofta ligger snön kvar långt in i april. Och för mig brukar den här förtida övergången mentalt till vår bara leda till frustration över att inte naturen hänger med min känsla.

vinter1vinter2
Så idag tog jag ett beslut. Att omfamna vintern istället för att börja vänta på våren nu redan. Njuta av vintern så länge den varar. Göra sånt som man gör på hösten och vinterns första halva när man ännu tycker det är mysigt med vinter. Tända löjliga mängder ljus. Ha brasa i spisen. Dricka varmt te och toddy. Njuta. Mysa. Acceptera istället för att varje dag bannas över kylan och snön.

På veijin

Håret volumastrat och favortiringen var på (vad annars, en renhornsring).
Image
Igårkväll var det vitvinssangria och tapas med en kär vän på programmet.

Image

Sen styrde vi kosan mot Ollis och ‘På Veijin’ (den österbottniska versionen av På spåret för icke-invigda)  där vi hejade på Magnus och hans kollega Nicke som tävlade, och vann!

Image

Hurra. Nu får vi se om poängen räcker till finalplats.

Alla hjärtans plätt

Vi brukar inte fira alla hjärtans dag desto mer frånsett vad barnen firar på dagis/klubben och kommer hem med pysslade kort. Men lite festligt önskade pojkarna ändå att vi skulle ha det, så vi slog till med plättkalas istället för middag.

valentines

För att det inte skulle kännas alltför ohälsosamt provade vi första gången att laga LCHF-plättar. Vi äter nog inte annars LCHF-mat hos oss men det kan nu aldrig vara fel att försöka minska på färdigt sjövilda barns sockerrushar så det kändes som ett vettigt alternativ. Plättsmetsreceptet enligt detta. Och så vispgrädde med minsta tänkbara mängd vaniljsocker i och rårörda jordgubbar utan socker till.

Till min förvåning tycktes barnen inte märka nån skillnad alls och tyckte det var galet gott. Inte ens Magnus frågade efter sockerskålen. Själv tycker jag väl inte att det slår traditionella plättar smakmässigt men det känns som en okej kompromiss när man får andra fördelar istället som att dom är betydligt mer mättande än vanliga plättar och att man inte har ett gäng sockerstinna barn som klättrar på väggarna resten av kvällen. Funkar definitivt hos oss.

Den nya vardagen

Jag vet. Jag vet alltför väl. Jag är verkligen en apdålig bloggare just nu. Fokus just nu ligger tyvärr på annat. Jag gör allt jag kan för att inte vara en apdålig vikarie. Och jag försöker att parera det med att inte vara en apdålig mor eller hustru trots att jag ställer ganska stora krav på min omgivning nu när jag jobbar hemifrån samtidigt som övriga familjen är hemma och det behöver finnas lite lugn och arbetsro för mig mitt i småbarnskaoset.

newlife

Så här sitter jag nu då dom flesta dagarna i veckan, så mycket jag hinner, kan och orkar. Ringer och mailar och missbrukar post-it lappar å det allvarligaste. Magnus kallar mitt arbetsbord för ‘platsen dit kaffekoppar kommer för att dö’. När jag slutligen sjunker ner i soffan om kvällarna framför teven, händer det nog att datorn kommer fram. Men då är det jobbmail som skrivs istället för blogginlägg. Men som sagt, det är ett vikariat och även en övergångsfas tills jag vänjer mig med nya rutiner.