Om att lära sig älska rutiner

Innan vi hade barn, kan jag nästan säga att jag hatade rutiner. Eller hata är kanske ett väl starkt ord. Men jag tyckte nog att rutiner var tråkiga och nåt som ströp min frihetskänsla. Rutiner var något som var ett nödvändigt ont i vardagen, relaterat till jobb och studier. På min lediga tid undvek jag gärna allt vad hette rutiner så gott det gick. Njöt av frihetskänslan rutinlösa dagar skänkte.

I dagsläge med tre barn, en hund och en katt, ett egnahemshus som ska skötas med allt som ingår däri, är det tvärtom. Jag älskar rutiner. Eftersträvar fungerande välinkörda rutiner. Dyrkar rutiner. Rutiner är det som ger frihet snarare än tvärtom. Rutiner räddar vardagen i ett annars ganska kaotiskt och oförutsägbart småbarnsliv. Rutiner skapar möjligheterna till frihet.

Som mina lördagmorgnar. Samma rutin varje vecka. Nånting att se fram emot. Att veta, att när Magnus har gått på jobb och barnen har ätit sin frukost klart och bänkat sig framför barnkanalen en stund. Då infaller den. Friheten. Friheten att äta min egen frukost i lugn oh ro i ett tyst mörkt kök med några tända ljus och min latte som jag inte kan funktionera utan. Med hörlurar i öronen lyssnar jag på lite musik samtidigt som jag slösurfar, läser tidningar, kanske kollar nåt program på datorn.

Föga spännande kanske. Inte direkt nyskapande eller omvälvande på nåt vis. Men så ljuuuvligt skönt. Och det bästa? Att kunna njuta på ett helt annat sätt av dessa små stunder av frihet jämfört med när jag inte hade just nåt annat än rutinlös frihet i mitt liv.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s