Om att ha Bondat

Filmfantaster som vi är så går vi trots det extremt sällan på bio. Vi snackar en gång i året i medeltal. Max. Men nu slog vi till, fixade barnvakt och drog på bio, nya Bondfilmen till ära. Och ja, den står verkligen upp till all hype måste jag säga. För den var fantastiskt bra, även för att vara en Bondfilm. Go see it.

Det handlar om tajming

William har haft sina två övre framtänder lösa de senaste par veckorna. Jag hoppades lite för mig själv att vi skulle hinna få ett sista fint förskolefoto med dem intakta. Imorse var det fotografering. 

I eftermiddags kom William hemrusandes från granngården där han hade lekt med sin kompis och fallit. Blodet rann, tårarna rann men lyckan var stor över att tandfen ska komma på besök inatt. Och på måndagmorgon har William tandläkarkontroll. Perfekt tajming på alla sätt och vis.

Mindre fin tajming var det att Elias som skulle opereras på måndag vaknade upp med hosta imorse så nu blir det ingen op. Ny tid skickas på posten och sen börjar rumban om från början. Pricka in och försöka hålla honom kärnfrisk två veckor innan. Hur nu det ska lyckas denna årstid med en fyraårig infektionsastmatiker.

Lyckan

Jag hade planerat att blogga om hösten som kommit till terassen efter att jag hade spenderat förmiddagen med att äntligen plantera ut lite höstblommor.

Nu blev det ju inte riktigt så. Men vissa var väldigt lyckliga över säsongens första snö och skottade ihop en liten hög åt sig att hoppa i.

Fix med headern

Istället för att blogga har jag ikväll försökt fixa till en lite roligare header än innan. Inte det lättaste med tanke på att utrymmet för en header med det här temat jag kör just nu är otroligt begränsat och framförallt smalt. Men nu har ni mina tre rackarungar uppe i marginalen i alla fall.

Saker man kan göra en solig oktoberdag

Glädjas åt stora tunna isflak som mamma fiskar upp åt en ur dikena efter nattfrosten och som låter som krossat glas när man slår sönder dem.

Strunta i dom 489 kvistarna som ligger ihopsamlade i högar på marken och bestämma sig för att kvisten man ska ha är just den där. den som ännu lever och sitter fast i ett träd en och en halv meter upp i luften.

Favorit i repris

Tisdag förmiddag betydde pojkarna på förskola och klubb, så vi körde en repris av förra veckans storhit och drog in till stan med den yngsta förmågan.

Jag hade tydligen raidat försvarsmaktens centrallager när jag klädde mig imorse i armégrön parka, grå tröja och svarta grova kängor. 

Ett rum och kök levererade som vanligt den perfekta brunchen, Bacon och ägg på bröd, juice och till det en enorm latte.

Och dom som hade stigit upp 6.30 kunde vila sig på dom rymliga sofforna mellan varven. Två gånger är en vana eller hur var det?