Att ha fått hem ett efterlängtat eh, kadaver?

Ja. Lite konstigt känns det ju. Det är ju nåt lite vulgärt och morbidt över att vara lite löjligt lycklig över att äntligen ha en skalperad ren hemma.

Men nu är dom här. Hornen. Och jag skyller på att det  ju ääär så modernt nu. Ehum. Men ja. Jag har sedan flera år, sedan jag först såg ett par renhorn hänga på en vägg i ett i övrigt modernt hem i en inredningstidning, velat ha ett par även jag. I förra vintras fick jag min renfäll i fåtöljen framför brasan. Så nu har vi snart hela renen då. Ja usch. Lite konstigt är det allt. Men tjusigt också.

Nätloppis har som vanligt kommit till räddningen. Alla horn jag hittat de senaste åren har kostat massor, över hundralappen minst, priset ytterligare pressat nu sedan det blivit mer allmänt att man vill inreda med horn igen. Lite mer rumsrent liksom. Inte bara nåt för jaktstugor eller brasrum längre. Men så hittade jag dom här för 15 euro och då slog jag till. Återstår att se nu om dom ska få förbli au naturel eller om dom ska målas nån färg. Åtminstone måste ett finkornigt slippapper fram för den förre ägaren har lackat dem med ett gulaktigt högblankt lack, not good. Och plattan dom hänger på är knallröd. Jaja. Vi får se hur det blir med skalperade rudolf. Nej huj huj nu får jag lov att sluta.

Annonser

Dagens skönaste

Lova är och har aldrig varit nån bra sovare. Hon vaknar fortfarande 1-5 gånger per natt av olika orsaker. Alla nätter. Törst, vill att man stoppar om henne, vill ha tröst, hittar inte tutten osv.

Däremot har läggningarna aldrig varit nåt problem, vare sig kvällstid eller inför dagsömnen. På kvällarna lägger vi henne bara i sängen, pussar o kramar godnatt, släcker lampan och går ut ur hennes rum och sedan somnar hon. Alltid.

Dagtid, gör hon som på bilderna. Efter lunchen säger hon ‘sova vangen’, så klär vi på, packar in henne, rullar ut henne på terassen utanför terassdörren, pussar och säger ‘Goatt mamma’ och sen får jag gå in. Urlyxigt får man ju lov att säga.

Att ha återvänt till the scene of the crime

Idag har vi bland annat träffat konstnären och konstruktören Antti Maasalo.

Det är han som har gjort gungan och dom andra leksakerna i Stundars lekplats där Elias bröt sitt ben för två månader sedan.

Idag mötte vi upp honom och Stundars verksamhetsledare Gunilla Sand och intendent Peter Båsk. Tillsammans försökte vi komma underfund med vad som är det troligaste scenariot för hur Elias bröt benet i gungan och nu kommer dom att  bygga om och förbättra gungans säkerhet så att inga fler olyckor ska kunna hända.

Elias kände sig naturligtvis lite blyg och utsatt när han skulle försöka förklara för främmande människor vad som hade hänt senast han var på den här platsen. Men han berättade småningom i alla fall det han redan förklarat många gånger förut för oss om att han hade suttit i gungans ena ände och fallit av åt sidan och att benet satt fast i ett hål som finns på gungan. Det utrymmet där hans ben fastnade skall nu täckas så att man inte får ner ben eller fötter där längre. Ett bra initiativ tycker jag.

Kvällspyssel

Fick plötsligt för mig att jag behövde nåt att göra medan jag sitter framför teven.

Jag har aldrig i mitt liv virkat nåt annat än raka platta bebisfiltar, men nu beslöt jag mig för blommor. Vad det ska bli av dem vet jag inte ännu. Applikationer till en dyna eller en filt kanske? Eller om jag orkar göra många så en girlang av nåt slag att hänga upp nånstans? Vi får se. Har ni andra roliga förslag på vad jag kan hitta på med dem?

Dagens sötaste man tager vad man haver

När jag plockade upp min dotter från sin mommos i stan idag möttes jag av det här mycket charmiga ekipaget som fick mig att dra på mungiporna.

Lova fick vara med mommo medan Elias och jag åkte till sjukhuset på kontroll av hans ben. Det hade börjat regna och någon vagn hade jag inte lämnat till förfogande för den korta visiten. Men råkar man ha en rullator stående (min mamma har nyligen opererats i ryggen och höften och har således en rullator till hjälp ibland) och en extra skaljacka så blir det hur bra som helst.