Den nya kärleken

Jag har skaffat mig en ny hobby. Nånting för mig mycket otippat faktiskt. Efter tre år utan en enda meter på cykel för mig, har vi nu gemensamt som familj fått fnatt på cyklar. Det står inte mindre än nio cyklar i olika storlekar i vårt garage. (Alla som inte älskar cyklar eller makeovers kan surfa vidare nu. )

Jag hade en cykel från innan. En mycket fin, bara några år gammal, pålitlig svart Monark mommocykel med allt extra. Korg, barnstol, pakethållare, kjolskydd you name it. Min barntransportör och trotjänare.

Men nånstans lockade tanken på en ‘egen’ cykel som skulle vara bara min. En hoppa på och cykla iväg så kjolen fladdrar i varma sommarvindar cykel. Inget extra grejs på. Bara för mitt eget höga nöjes skull.

Fixies (dom som vet vet och ni andra kan googla) har ju blivit super pop men nej, så långt ville jag faktiskt inte gå, jag har gärna kvar några växlar och bromsar. Men däremot så gillar jag estetiken med fixbikes. Minimalismen och bristen på allt extra. Och jag gillar estetiken i gamla cyklar. Och efter att ha läst bloggar som Chic cyclists och Lovely bicycles som skryter så mycket på gamla brittiska Raleigh cyklar föll även jag för dem, men dom fanns ju inte här, antog jag.

Tills det plötsligt dök upp en annons på FINDIT. Älska Findit. 25 euro skulle gubben ha för den, en Raleigh från 60-talet ‘täysin ajokunnossa’ enligt säljaren. Vilket kap tänkte jag. Jo jo.Bilderna gör faktiskt inte alls rättvisa till hur hemsk den såg ut när den kom med Matkahuolto. Expediten gapskrattade och kallade den antik, den rullade knappt framåt och gnisslade och skramlade så jag skämdes. Växlarna hade rostat fast, bromsarna fungerade inte, däcken var murkna och alla metalldelar var mer rostiga än inte. Min pappa undrade om jag kanske fått fel cykel? Här har den redan hunnit få en ordentlig omgång grovtvätt, så jag lovar att det enda som glänser är vatten.

Två dagars kärlek, nya däck, bromsklossar och en nygammal väloljad lädersits, och en hel burk rostlösnings och smörjmedel och en halv tub kromblänkmedel senare:Älska kromblänk och doften av läder som fått en ordentlig omgång med bivax. Den 50 år gamla sitsen är även den ett Findit fynd för 15 euro. (På ebay kostar samma tyska vintage sits 80 euro.)Ljuvlig att cykla är den dessutom nu när den faktiskt rullar och är tyst.

Den är ingalunda klar ännu, det saknas nya handtag på styrstången, dom gamla höll inte ihop längre, en ny längre bromskabel så den inte är livsfarlig och ful då den inte går att fästa ordentligt, nya ‘bromshandtag’, dom gamla är original och funkar inte ordentligt. Stänkskärmar eventuellt om inte dom gamla som är helt sönderrostade genom ett mirakel skulle gå att rädda. Men det tar sig.

Vem skulle ha trott. Inte gröna men väl svarta oljiga fingrar. Och en rolig gemensam hobby för Magnus och mig. Dessutom en förmånlig syssla om man inte har krav på dyra nya reservdelar till italienska tävlingscyklar. Det står redan en till gammal cykel till Magnus i garaget som väntar på polering och kärlek.

Annonser

3 thoughts on “Den nya kärleken”

  1. Men du är ju helt otroligt duktig på att både fynda och fixa! Om jag ens sku ha liiiiite sånt i mig …

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s