Hälsningar från bokklubben

Ett snabbt textinlägg bara för att ni ska veta att vi lever och mår prima! Vi är utan nät, utan dator och utan teve i Mai Pim hos min pappa. Dessutom har kameran upphört att fungera helt och telefonen har jag inte kommit ihåg att ladda på mer än en vecka. Allt detta och det facto att vi njuter av livets bästa gör mig antagligen till århundradets sämsta bloggare men jag återvänder nog från de döda igen, jag lovar! Det nerkopplade livet innebär att vi istället har återuppväckt passioner vi hade innan vi satt klistrade framför twitter och bloggar och teve varje kväll. Vi har bland annat bildat äktenskaplig bokklubb och läser samma böcker och diskuterar dem medan vågorna som slår mot den många kilometer långa stranden dånar i bakgrunden genom det öppna fönstret. Det är så puttinuttigt att vi snart spyr på oss själva.

Och ja, Elias har fyllt fyra år som vi firat med kalas, William simmar och dyker som en fisk och Lova bemästrar nu sim med flytpuffar som om hon aldrig gjort annat. Hennes största passion just nu är att doppa ansiktet i vattnet och dyka. Med munnen på vid gavel som en val som silar krill. Hon tycks må bra men jag undrar vilken dag hon bajsar ut en ny produkt, klor i fast form.

Om några dagar återvänder vi till Bangasaen så då ska jag förska ladda upp lite gryniga Iphone foton åt er! Tjingeling! (Elias nya favorituttryck som han kläcker ur sig titt som tätt åt alla vi möter med en överdriven rikssvensk accent. Och varje gång vi möter nån i poolen ropar han Tjena gjabben! Hujje läget? jag tror avgiftning från svenska barnprogram var på tiden faktiskt.)

Livstecken från paradiset

Vi är framme. Vi lever. Vi har internet igen. Vi njuter. Det är 31,5 grader. I POOLEN. I luften ännu varmare. Vi är fortfarande förkylda och jetlaggade hela bunten, barnen hostar och snorar och har lite feber men livet är underbart skönt ändå. Feber sänks till exempel effektivt genom att placera ett litet svettigt barn i en bunke svalt vatten på terassen. Resultatet, ett lyckligt barn som underhåller sig själv i en timme samtidigt som febern sjunker utan mediciner. Däremellan simmar vi i poolen. Och äter den ljuvligaste goda maten som finns. Överkonsumerar färsk frukt. Och simmar lite till. Och när sömnen inte infinner sig fast klockan visar att man borde sova i den här delen av världen så läser man en bra bok. Och så sover man en blund på eftermiddagen istället när sömnen kommer frivilligt.

Och ja. Flygresan då. Massor med förseningar på alla håll och kanter och förkylda barn och det gick 200% över förväntan ändå. Ingen som skrek mer än acceptabelt. Inga sura miner från medpassagerare. Lite minus åt Finnair som trots förhandsbeställd specialkost åt Elias inte lyckats få maten i hans namn mjölkfri utan bara vegetarisk men det räddades med lite bärsoppa, bananer och salta kex.

 

Pick och pack

Idag ställer vi det sista inför morgondagens resa. Vi var sista varvet till rådgivningen och pickade barnen med andra dosen Hepatit vaccin, always such a pleasure att picka barn. Not.

Och så börjar vi ha det mesta packat också. Dessa sista dagars stress i kombination med flunssan from hell har gjort mig så totalt slut som människa att en fem och halv veckas semester minsann behövs nu.

Bara jag överlever inkommande dygn och vi kommer oss på flyget ska jag göra en Quetzala och ta en Valium och en Jack Daniels. Jag skojar. Kanske. Det vore inte en så dålig idé med tanke på att jag plötsligt i vuxen ålder utvecklat en vidrig flygrädsla. Kanske det är receptet på att ta trilskande gallskrikande barn ombord med ro också?

Snart. Mycket snart. Jag kan redan höra vågskvalpet. Oooooommmmmmmmmmm.

Final countdown

Vilken känsla att få vakna och logga in på nya bloggen och vet ni, inte ett endaste spam! På gamla bloggen var det naturligtvis som alla dagar, massor med spam som rasslat in under natten. Det var nog ett bra beslut att flytta.

Idag är det bara två dagar kvar tills vi reser. Hoppsan. Packningen går väl sådär. Jag har lyckats dra på mig världens brakförkylning lagom tills avresan, förstås. Det får bli lite burana och Whitney Houston på hög volym så jag orkar ge mig på alla förberedelser.

Jag kan väl inte säga att jag nånsin varit nåt regelrätt fan, men visst älskade man ju Bodyguard när den kom och hon hade ju verkligen en fenomenal röst. Ännu en tragisk förtida bortgång.

 

 

Välkomna till nya bloggen!

Lite osäkert känns detta ännu och det saknas en hel del i menyn till höger än så länge, men det är en bit på vägen i alla fall. Så välkomna hit, hoppas alla hittar hit från den gamla bloggen, ändra gärna i era länklistor, bloggreaders etc. Jag ska också försöka få ändrat allt nödvändigt så snabbt som möjligt.

Så vad tycker ni? Jag är lite osäker på temat ännu så ni får ha tålamod med att jag kanske ändrar utseende här i början. Feedback välkomnar jag varmt.