Förvandlingen

Den smyger sig på, nästan obemärkt, den där förvandlingen. Gränsen är så flytande, man märker inte när den börjar, plötsligt vet man bara att den har passerats.

Och man hamnar in i en ny fas av föräldraskap, på nytt spännande territorium. Där pojken stänger dörren om sig och städar sitt rum på egen hand medan han spelar och sjunger med till ‘I will be popular’ och andra dängor på hög volym. Där han har egna hemlisar, som han inte delar med oss längre, för dom är hans egna. Där man knappt ser skymten av honom om kvällarna utom när han springer förbi på gården med sina kompisar. Och där man ibland kan få sitta uppe lite senare med honom på fredagkvällarna när småsyskonen lagt sig och märka att han faktiskt är riktigt trevligt och intressant sällskap, nån man kan diskutera saker med på allvar.

Och jag kramar honom lite extra hårt medan jag ännu får, för jag vet att det inte är långt kvar tills han inte längre tillåter mig att slå mina armar om honom närhelst jag känner för det. Och jag glädjs samtidigt som jag sörjer den tid som varit och som aldrig återvänder igen.

Annonser

2 thoughts on “Förvandlingen”

  1. Så bra skrivet, känner precis lika då jag ser på vår härliga 5-åring som plötsligt blivit så stor flicka.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s