Japanese Holiday

Ni vet japaner som rusar runt för att hinna med så mycket som möjligt när dom är på utlandsresa en gång på tio år och dokumenterar allt med tretton olika kameror för att kunna njuta av resan sen, hemma, i lugn och ro, för på resan finns inte tid för det. Ikväll har vi varit på en japanese holiday. Williams dagisjulfest.

Hur GÖR alla andra barnfamiljer?! Alltså med alla förberedelser för att i rätt tid få iväg alla tre barn i nytvättade, nystrukna finkläder. Få sig själv åtminstone kammad i håret och pådraget kläder utan alltför stora matfläckar. Och iväg med alla i bilen utan katastrofer? Och sen, sen börjar det roliga.

Som alltid, kommer vi in absolut sist. No surprise there. En stol kvar längst bak, man ser absolut ingenting. Elias vägrar sitta ensam på den stolen medan vi andra står och börjar redan innan showen startat få en meltdown.

Dagistanterna informerar publiken om att det finns ett lekrum till förfogande för småsyskon som inte orkar fokusera hela festen. (Behöver jag ens nämna att det tog tre minuter innan vi var i det rummet och att vi var dom enda som var i det rummet på hela festen?)

Sen tågar luciatåget in stämningsfullt nynnande. Medan Magnus parerar Lova och Elias som båda trilskas och med stor framgång försöker överrösta nynnandet tittar vi och ler uppmuntrande mot stjärngosse-William. Jag tar fram systemkameran. En förutseende och välplanerande mamma är man ju. Kameran pipar och blinkar. ERROR ERROR. Knäpper panikartat av och på den ett par gånger och hoppas på det bästa. Battery empty. Det. Kan. Inte. Vara. Sant.

Jag tar småsyskonen och fortsätter le mot William så han skall känna sig sedd och bekräftad där han står med sin stora vita kon på skallen medan Magnus rusar ut till bilen. Vi har naturligtvis lämnat båda våra mobiler i bilen, vi ville ju undvika pinsamheten av att nånderas börjar ringa mitt i det jäkla stämningsfulla lucianynnandet och tog det säkra före det osäkra. Förbannat att man är så förutseende. Magnus kommer inrusande i samma ögonblick som luciatåget precis tågat ut i omklädningsrummet. En bild hinner vi knäppa innan han byter om.

Svetten börjar pärla sig i pannan i det fullpackade rummet medan vi försöker hålla reda på varsin unge. Lova vägrar vara stilla i famnen, hon skriker och ropar och ska hämta plastkossor i lekrummet och sedan krypa omkring med dem överallt. Elias vägrar hålla sig i publiken och gnäller och ålar sig i finkläderna på golvet mellan scenen och publiken. Jag undrar stilla för mig själv hur alla dom här andra föräldrarna gör för att tillverka lugna, blyga barn som bara sitter stilla i sina föräldrars famnar och stirrar knäpptyst och hänfört på julshowen framför sig? I vårt försvar var vi väl dom enda med tre barn i lekåldern med oss, men i alla fall, hur GÖR folk?? Lägger dom Valium i maten?

Sen blir det äntligen kaffepaus. Alla ska ta med egen stol att sitta på till kafferummet. Men vi hade ju bara en stol på fyra pers. Jag balanserar två barn i famnen sittande på en pyttestol byggd för en treåring samtidigt som jag hoppas att inte mina trosor syns under den alltför korta kjolen som hasar upp. Magnus hämtar Elias mjölkfria pepparkakor ur skötväskan, man är ju förutseende, förstås. Det serveras pepparkakor OCH jultårtor. Självklart. Elias får en meltdown över att han får BARA pepparkakor. Naturligtvis. Vad hade jag förväntat mig. Föräldrarna runt oss vänder sig om och tittar undrande på mig. Vad är det för fel på dina barn? Varför skriker dom hela tiden? Jag känner hur svetten rinner längs ryggraden. Pust. Snart snart är det över och vi får gå hem.

Men först. Dags för ringlekar. Elias vägrar dansa med mig, det ska vara pappa. Skönt tänker jag. Medan dom dansar vandrar jag runt med Lova som beter sig som en riktig lady. Hon attackerar alla främmande män hon kan genom att sticka sitt huvud in mellan benen på dem där dom står och stirra upp på dem. När dom tittar ner på henne petar hon sig frenetiskt i näsan oavsett hur många gånger jag tar bort hennes finger. För säkerhetsskull tar hon till båda händerna. Ett pekfinger så långt upp hon når i vardera näsborre. En av de mer humoristiskt lagda papporna undrar om hon eventuellt julstädar.

Till slut är festen över och vi kan gå hem. Inga foton att njuta av denna gång tyvärr, alla bilder utom denna ena blev totalt oskarpa. Tur att det är långt till vårfesten.

 

Annonser

30 thoughts on “Japanese Holiday”

  1. […] Utejulfest måste vara den bästa uppfinningen nånsin. Ingen stress med att söka fram eller köpa festkläder åt hela familjen. Tappar småsyskonen konceptet så är man färdigt utomhus där dom kan få springa av sig, leka och föra oväsen. Vid det här laget har ju tack och lov våra barn slutat bete sig som kossor som släppts på grönbete varje gång det är nåt högtidligt på gång, men jag har ännu i färskt minne festerna då svetten lackade och tårarna brände bakom ögonlocken. Minns ni ännu det HÄR? […]

  2. hahaha. Oj oj Joanna. Du är så bra! 🙂 Njut av din gala nu, efter detta är du värd det och mycket mer!

  3. Hih, jag skrattade faktiskt högt, förlåt ;D Vi har bara två, men de åstadkommer alltså exakt samma kaos och jag begriper inte heller vad andra gör för att få sina barn att sitta stilla!!!

  4. 🙂 Den var bra,om inget annat så får du ju roa dina läsare..vi som har barn på 21,18 och 12 så ler mycket mycket stort nu..

  5. Kära mamma till tre! Så är det precis. Men det undrar jag också: Var är alla andra ungar som beter sig såhär? Det känns alltid som att vi är de enda…

    Hälsningar från en annan mamma till tre av samma kaliber.

  6. 🙂 Vill du veta hemligheten hur man får dem att sitta stilla och tysta i famnen?? Titta nästa gång på de mammor som har ett barn som sitter tysta i famnen. Mamman har oftast en stor handväska. Varför? Det finns massor med mutor i väskan!!! tex Byggare Bob godis, russin, böcker, bilar, nyckelknippor, armband, mobiltelefon, nintendo, osv osv.

    1. Tyvärr är alltså detta resultatet EFTER mutor med våra barn 😀 Jag hade den största väskan på plats. Jag har helt enkelt fått inse att barn är olika, våra barn har inte alls fått genen för tyst, blyg, stillasittande och återhållsam. Varifrån skulle dom för den delen fått genen? Inte från vare sig Magnus eller mig eller nån av våra föräldrar heller. Min mamma var två år när hon ensam stal grannens hund och rymde till andra sidan stan för att hälsa på sin mommo. Det är arv helt enkelt 😀 Det här intalar jag mig själv, för det KAN ju inte vara bara dålig uppfostran hahaha.

  7. Jag är djupt imponerad! Vi har också barn av den vildare sorten. Såg med stor förvåning på när våra barns kusiner satt som tända ljus i kyrkan under ett dop vi var på. Våra krälade på golvet, hade springtävling i gångarna, var uppe i predikstolen och hojlade, spelade orgel och så vidare.

    1. Ja alltså inget av våra barn har NÅNSIN suttit still längre än två minuter. Tyst tror dom att betyder när man bara skriker på halvvolym 😉

  8. Förlåt att jag gapskrattar här bakom skärmen! 😀 Låter bara så himla bekant.
    Får väl kanske prova med valium då tills kolans julfest.Om du tror det är tricket. Är det barnen eller jag som ska ta av det?! 😉

    1. Ja om jag NÅNSIN igen tänker att vi skulle ju kunna ha EN till, då ska jag ta fram den här texten och förstora upp den som tavla i sovrummet 😉

  9. Hihi, förstår att det inte var speciellt kul just då, men det var i alla fall underhållande att läsa om det 🙂 Och vissst känner jag igen mig, två veckor kvar tills vi ska gå igenom en dylik julfest… 🙂

  10. Oj Herre Gud vad skönt att höra att nån annan har det likadant!
    Jag fattar inte heller hur andra gör det. Ett problem är förstås att man har 3 barn och inte 2. Sen brukar jag försöka övertyga mig själv om att dom andra är lika svettiga, det är bara det att jag inte ser det utan bara märker min egen familj och hur kämpigt vi har det (as if! men jag försöker krampaktigt hålla fast vid denna fantasi!)

    1. Svettig kanske nån annan var men ingen annan sprang som yra höns efter sina galna barn. Alla andra satt blickstilla hela föreställningen. Jag fattar inte hur dom gör.

  11. helt fantastiskt! 😀
    Och ni behöver inte fundera, det finns fler likadana familjer, som på tisdagens dagisjulfest här i vår by… ojojoj… 😀

    1. Men era barn är ju super uppfostrade ju, du verkar ju kunna rantta runt med dem överallt utan problem, jag är mäkta imponerad 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s