Supermamman

Plats här för en liten fanfar (förslagsvis nåt i stil med Star Wars musiken ni vet). Idag utnämner jag mig själv till supermom. Idag har jag lyckats med det omöjliga. Inte bara en omöjlig sak, utan flera. Jag kan nästan inte riktigt fatta det själv, så osannolikt är det.

Idag har jag överlevt att på egenhand dra med mina tre rackarungar till ett smockat Stundars, dit hela Österbotten verkade ha vallfärdat  baserat på trängseln och dom minst sagt speciella parkeringsarrangemangen. Utan att ha tappat bort en enda unge på dom timmarna vi var där och utan att nåt barn hade en enda meltdown på hela tiden. Vi hade det till och med trevligt, mysigt, och alldeles, underbart?! Bilresorna till och från Solf klarades också av utan gallskrik, vrål eller hot om att ett eller fler barn kommer att lyftas ut och placeras längs vägkanten om inte baksätet lugnar ner sig snart. Och ingen fick panikhätä till toaletten eller kissade ner sig, spydde på sig själv eller nån annan, landade smack i en lerpöl, fick en astmaattack eller annat typiskt som alltid inträffar när man vågar sig på att åka iväg nånstans ensam med alla tre.

Sen till det nästan ännu mer osannolika. Jag fick mina tre barn att med god aptit sluka en sås till middagskycklingen som innehöll både spenat, lök OCH selleri. Hur jag gjorde? Jag blåljög. Så fort Elias började pillra bort alla små grönsaksbitar eftersom han inbillar sig att han inte gillar lök eller nåt annat måttligt hälsosamt för den delen, så sade jag att det inte fanns nån lök eller annat äckligt som han inte gillar utan att de små halvgenomskinliga sakerna var små små gurkbitar som jag hackat. Och spenaten, det var bara lite persilja från sommarstugan. ‘Jahaaaa, men dåååååå gillar jag det!’ sa han, och sedan hördes inget mer än ‘nom nom nom nom’ när alla tre praktiskt taget slickade sina tallrikar och berömde min kulinariska begåvning. Moraliskt? Knappast. Fungerade det? Jep.

Nån förälder som sitter och läser detta och undrar vari underverket ligger med dessa händelser och tänker att sånt gör vi ju jämt med våra tre barn? Välkomna hit en dag och försök få det att lyckas med våra barn. Dålig uppfostran eller usla förebilder? Antagligen. Desto större orsak att fira och klappa sig själv på axeln nu då.

Annonser

2 thoughts on “Supermamman”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s