Sommar, sommar, sommar

Vi gör som bäst ett kort stopp uppe i stan för gräsklippning och byktvätt. Jag ber så mycket om ursäkt för att jag aspirerat på titeln årets lataste bloggare dom senaste veckorna men vi har verkligen kopplat bort vardagen helt denna semester. Jag har varken loggat in på facebook, kollat mail eller ens haft min telefon påslagen på en hel vecka, igen. Istället har vi gjort detta bland annat:

Ridning, fiske, båtliv, sol, sand, bastu och massor med släkt. Denna vecka till exempel är vi 21 personer som bor ute på sommarstället varav nio barn mellan elva månader och sex år. Det är full rulle från sju på morgnarna till sent på kvällarna och både barn och vuxna stortrivs.

En av sommarens höjdpunkter är att William och hans kusin båda lärde sig simma inom loppet av några dagar, lite flythjälp får han ändå ha ännu när han hoppar från bryggor och båtar. Två stukade fötter har vi också hunnit med, en på William och en på Elias, varav bara Williams behövde tejpas. Vitt tejp på somriga barnfötter är en sällsynt dålig kombination ur renlighetsperspektiv, men till all lycka slapp han det efter bara två dagar.

Imorgon åker vi tillbaka ut till stugan men nästa vecka börjar vi eventuellt bo lite mera inne i stan igen så då ska jag försöka hitta tillbaka till bloggvärlden igen småningom!

Annonser

Att vara tillbaka men ändå inte

Vi är tillbaka i verkligheten och vänder några dagar. I alla fall fysiskt. Själen blev nog kvar med svalorna som flyger och vågorna som sakta kluckar mot stranden. Dagarna har varit heta, soliga och fyllda av sandslott, sim, båtturer, jordgubbar och glass. Kvällarna har varit magiska.

Semester när det är som allra, allra bäst.

Familjen försvann

Eller vi emigrerade plötsligt till sommarstugan, och jag beslöt mig för att lämna datorn hemma. Mitt telefonabonnemang har inget datapaket ännu, så blogga via iphonen från stugan hade blivit en mycket dyr affär. Dessutom hade jag inte ens laddaren till telefonen med mig, så sedan två dagar har jag inte ens kunnat nås annat än via Magnus telefon. Och jag har inte ens haft dåligt samvete. Eller bara pyttelite i alla fall.

Och vi har njutit. Joggat tillsammans i kvällssolen när barnen somnat och farmor och farfar hållit uppsikt över dem. Promenerat i skogen, i regnet under ett paraply, indränkta i myggmedel, för säkerhetsskull skramlandes med en enorm nyckelknippa för att skrämma bort björnar som vi hört ryktas att kan finnas i skogarna där runt omkring. Badat bastu och simmat varje dag. Ätit god mat, druckit rödvin på bryggan. Sovit under snedtaket medans åskan mullrat så huset skakat och regnet smattrat så hårt mot takplåten att man vaknat av det.

Nu gör vi ett par dagars stopp inne i stan för att fira en konfirmand, byka lite kläder, handla förnödenheter och hämta katten, sen bär det av ut till vinden och vågorna och den skönaste bastun i världen igen. Den här gången lovar jag att ta med datorn, jag ska försöka komma ihåg att använda den också.

Och vet ni, medan vi solat, simmat, bastat och ätit så har detta hänt med vårt hus:

Det har blivit gräddvitt på framsidan. Eller riktigt ljus ljus beige, beroende på i vilket ljus man tittar på det. (Bilden är lite missvisande pga kvalitén, det är inte så vitt i verkligheten). Nyansen visade sig vara mörkare än planerat på stora ytor trots att vi omsorgsfullt hade provmålat stora stycken på två olika husväggar, en på solsidan och en på skuggsidan. Planen är att om vi inte vänjer oss med färgen så målas andra varvet i nästa sommar i en ljusare nyans.

Nu, sommarbio på tumanhand, jag återkommer med utlåtande!