Idag

Nästan 25 grader i skuggan och ledig dag. Det är ju inte precis så att man klagar.

Ibland funderar jag vems liv det är jag plötsligt vaknat upp i. Dagar som idag. Dagar då jag känner mig som en fjortonåring. Vissa dagar känns det näst intill absurt att två betongbarn som Magnus och jag plötsligt befinner oss mitt bland alla dessa traktorer och åkrar och försöker färdigställa ett hus som faktiskt är vårt eget (eller bankens, beroende på hur man ser det). För att inte tala om alla dessa barn, vems är dom här ljuvliga barnen som verkar tro att dom hör ihop med oss och som kallar oss mamma och pappa? Som tycks tro att vi ska kunna ta hand om dem och leda dem på sin väg i livet.


Plötsligt är det den mest naturliga sak i världen att jag ser min man gå sida vid sida med min son ute på vad som skall bli vår gräsmatta och sprida ut gödsel medan min pappa brummar runt på sin gamla traktor.

Lova sover som en stock ute i vagnen och inte ens ett litet fladder på ögonlocken skymtar när stora traktorer bullrar förbi vår gård. William har nästan flyttat in hos grannarna efter att ha blivit bästa vän med barnen i huset, och Mingus har blivit kompis med grannkatten.

Arbetet med att färdigställa gården framskrider långsamt även om det emellan känns ändlöst. Idag har vi krattat så händerna värker och så anlände virket till terassbygget som ska inledas nästa vecka.

Allt känns så, vågar jag säga det, vuxet???
Annonser

8 thoughts on “Idag”

  1. Vilken fina bilder! 🙂 Är grannes katt en flicka? Om, kan det väl bli kattungar till sommaren. Eller hur är det med saken?

    1. Vet inte om grannens katt är en flicka men Mingus är knipsad så jag skulle bli väldigt överraskad om det blev ungar 😀

  2. Exakt. Kan inte fatta heller att vi är tomtägare och planerar hus. Och har två barn. Och är gifta. Och är trötta som vi sku ha levat i 100 år. Å att Nicke är 30. 🙂

    1. Precis! Jag fattar inte heller att jag är tretti (några veckor till i alla fall ;)) Känns ju som igår jag fyllde fjorton och tyckte trettiåringar va lastgamla haha 😀

  3. Jag känner så igen den där känslan 🙂 Jag tycker inte att jag ändrats så mycket inuti sedan jag var 14 och det känns som om det var igår. Nu har jag plötsligt någon som kallar min fru (what?) två barn som kallar mig mamma (eller den ena pratar inte ännu så mycket) och ett hus (what igen). Men det är väl just det som det kallas, vuxet. Har jätte svårt att inse att jag är vuxen trots mina 31 år.

    1. Nej precis, man känner sig ungefär lika på insidan och fattar inte vad som hänt med utsidan haha 😀 Ibland då ungarna frågar mig nåt har man nästan lust att svara, varför frågar du mig, fråga en vuxen 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s