Livstecken

Vi lever nog, vi har bara tagit helg riktigt ordentligt. Chillat, njutit av solen på terassen och botat förkylningar med kopiösa mängder pussar, kramar och Finding Nemo på dvd:n. Igår tog vi en liten promenad när barnen var lite piggare och pojkarna, inklusive min man, bestämde sig för att utforska den stora stenen vid vägkanten en liten bit ifrån vårt hus.

Två sekunder efter att jag yttrat orden ‘borde du verkligen göra sådär, det ser lite riskabelt ut’ åt min man som stod och balanserade med ett ben på vardera stenhalvan, så gled han ner i sprickan och slog sig. Han hävdar bestämt att han inte hörde mig.

Annonser

Dagens program

Mer spännande än så här blir det inte idag. Mingus har intagit sin sedvanliga plats i tvättstugan och jag har intagit min sedvanliga jättemugg med varm mjölk och en skvätt kaffe. Det var förresten nån som tyckte muggen var fin senast den kom med på bild, muggen är inköpt på Indiska för nåt år sen och verkligen den perfekta lattemuggen. Stor, rund och fin men utan guld eller silver dekorationer så den kan värmas i mikron och tvättas i diskmaskinen.

Vi målar med vattenfärger, tittar på barnprogram och slappar under varma filtar med yllesockor på fötterna och pyjamasbyxor hela dagen (i ärlighetens namn är det ingen annan än jag som fortfarande har pyjamasbyxor på sig, men det må nu vara hänt). Lyssnar på regnet som smattrar mot fönsterplåtarna. Läser sagor och smörjer in rödsnutna små näsor. En sömnigare söndag får man leta efter. Barnen är ovanligt lugna och stannar gärna upp en extra stund för att tanka värme och trygghet i famnen, kramas och pussas lite extra. Och jag njuter. Och imorgon är det helg.

En söndag

Regnväder och söndag. Eftersom det är nästan en månad sedan föregående runda så har nu nästa förkylning hittat till oss. Förhoppningsvis den sista för säsongen. William som är frisk har sprungit över till grannhuset för att leka medans de två yngre som tampas med rinnande näsor och hosta håller varandra sällskap. Vilken lycka att ha syskon, att aldrig behöva leka ensam.

Och vilken lycka att ha en omtänksam storebror som torkar en rinnande näsa.

Inspiration

Nu när terassen börjar vara färdigbyggd så har jag börjat samla inspiration för hur jag skall inreda där ute. Det finns så mycket vackert, så många idéer jag skulle vilja genomföra. Efter att ha sett bilderna på dom vitmålade Cape Cod stolarna några bilder ner så spekulerar jag nu i huruvida det går att måla om gamla oljade trämöbler som inte oljats på åratal om man använder oljefärg. Ett otroligt tidskrävande jobb skulle det i så fall vara att måla om alla smala spjälor. Men titta bara så tjusigt:

Bilderna lånade från Pottery barn, Riviera maison och Aftonbladet.

Ja må vi leva

31 år. Och jag som ännu inte hunnit smälta trettio ens ännu. En lite annorlunda födelsedag i år. Alla andra år har vi börjat födelsedagen med att byta presenter med varandra. I år vaknade jag ensam eftersom Magnus hade klivit upp vid fem för att hinna till flyget mot Helsingfors. Pojkarna sjöng för mig och överräckte teckningar som dom gjort. Vi har definitivt saknat pappa i huset som fyller vuxet idag.

Lite kaffe och en dajmkaka som jag bakat i frysdisken blev det i alla fall när vänner och föräldrar tittat in.

William gjorde ett hjärta av ett gummiband på bordet åt mig till födelsedagen.

Nu ska jag och barnen iväg med min pappa för att gratulera en släkting som delar födelsedag med mig och Magnus. Min pappas moster Ingeborg fyller 99 (!) år idag. Där kan man verkligen tala om att leva uti hundrade år.

Nu får sommarvärmen komma

Terasslocket är färdigt till 99%. Lite finlir och ännu skall det tillverkas trappor och annat smått, men det är detaljer i sammanhanget. Ikväll damp vår gemensamma födelsedagspresent från våra föräldrar ner på terassen.

Nya tjusiga polyrottingmöbler. Jag är så nöjd! Vi hade den enorma turen att hitta den här gruppen på 50 % rabatt så vi kunde unna oss ett möblemang av bra kvalitet som håller för väder och vind och för hårda tag från småbarn och eventuellt kattklor. Stort tack till mamma och pappa, svärmor och svärfar som sponsrade vårt uteliv.

Först när en hel soffgrupp placeras på terassen och det ser ut som en liten flugskit som landat på den märker man hur enorm terassen verkligen är. Det är ju som ett halvt hus till, 75 kvadrat. Det finns familjer med tre barn som bor på betydligt mindre yta än vi har som terass. Nu får jag börja inreda, eller eventuellt utreda (haahaa) terassen. Pytsor för blommor och små träd. Matbord och solstolar ska grävas fram ur förråden och fixas upp. Nu får sommaren komma på allvar!