Några stjälkar från en grönväxt som barnen brutit av.
Ett par veckor senare har rotverket blivit en vacker detalj.
Nu när sommaren är inom räckhåll, sådärpass att man känner doften av den och hör måsarna skrika och kan ligga barbent på terassen soliga dagar. Då kommer den. Längtan till skären. (Sommarstugan kallas det visst för er som inte är från österbotten).
En sån fantastisk lyx att få ha ett ställe med den perfekta kombinationen av gemenskap och avskildhet. Under de intensivaste semesterveckorna bor vi uppemot 25 personer ute på sommarstugan, fram tills ifjol delade också alla dom personerna på ett enda utedass och endast en bastu utan rinnande vatten att tvätta sig i. Nu har vi fått en toalett också och en dusch. Barn under 15 år utgör den största gruppen. Så himla fantastiskt att få ha en sån gemenskap och för barnen att växa upp med såna Bullerbysomrar.
Och sen när man känner att man behöver få dra sig undan för sig själv en stund, eller åtminstone gå sova för natten, så får man krypa in här, till vårt 3X3 meters sommarparadis.







Här mår jag alltid så fantastiskt bra och njuter som mest efter en länk längs skogsvägar följt av en bastu med många dopp i iskallt vatten. Medan alla släktens barn sover sött i sina respektive stugor sitter vi vuxna ute på bryggan och äter kvällsmål, dricker ett glas vin, spelar Pidron etc med babycommarna på rad. Och sen sover man så skönt under det sluttande taket medan sommarregnet smattrar mot takplåten. Älskar’t.
Nästa projekt på makeover-listan.
William och Elias delar rum sedan några månader tillbaka. Det var i samband med att jag hade ett deltidsvikariat och jobbade hemifrån i februari som vi flyttade dem till samma rum så att jag för en månad kunde ha Williams rum som arbetsrum. Sedan visade det ju sig att det var en alldeles utmärkt idé att dom delar rum när dom ändå alltid alltid leker tillsammans i det här rummet iom att det är större, och så sov dom så gott som alla nätter tillsammans, då inklämda skavfötters i nånderas säng för att få sova tillsammans. Även nu när dom delar rum hittar man dem oftast snarkande ihopträngda i samma säng.
Eftersom jag aldrig tidigare visat några egentliga bilder på det här rummet på bloggen (för att man i princip aldrig ens ser golvet här inne) förevigade jag några före bilder igår:
Jag har varit rätt nöjd med inredningen, det enda var att när Williams säng ersatte den tidigare lilla vita soffan framför fönstret tog den väldigt mycket över hela rummet med sin storlek och mörka färg. Den dominerade rummet totalt och lekkytan på golvet blev minimal. Sen är jag också en ombytlig person så efter 2,5 år med exakt samma utseende på det här rummet kände jag att lite förändring kunde vara roligt. De blåa väggarna och rummets läge mot norr gör också att rummet ständigt har en ‘mulen’ känsla så jag ville få in lite mer ljus och sol. Hur det blir få ni tyvärr inte se idag, det är inte alls färdigt ännu. Om några dagar när jag sytt och målat och grejat klart får ni se förvandlingen.
(Och ja givetvis finns det en hel vägg och ett överfullt skåp med leksaksförvaring, dem skippade jag bara att fota i det här skedet då det var totalkaos, om nån mot förmodan tror att det alltid ser så här städigt ut i våra barns rum)
Jag var ju inte helt hundra nöjd med den här gardinen i Lovas rum. Inget större fel på den, pigg och färgglad och barnslig. Men den kompletterade inte helt det andra jag hade gjort om i rummet i gult och turkost. Men så igår hittade jag ett blommigt tyg i precis rätt ljusturkos /mintgrön med gula detaljer.
Ännu ytterligare ett steg utanför min bekvämlighetszon. Färggrannt, mönstrat, blommigt. Och utöver det, ‘fel’ längd, För mig har det funnits två sorters gardiner som varit acceptabla estetiskt. Hellånga sidogardier som når golvet eller en hissgardin. I rummets nyfunna retroanda beslöt jag nu att go crazy och även köra en retrolängd på gardinen. Inte helt övertygad ännu om att det var ett bra val, mitt öga skriker ‘var är resten?!’ när den når fållen som slutar vid fönsterbrädet. Men här ska det ju identitestkrisas var det ju sagt.
Nu är det bara den perfekta mattan som saknas. Förslag anyone? Gärna bomull, lättskött och tvättad, eventuellt smalrandig i en färg som passar i rummet och helst inte svindyr med tanke på att Lovas förra matta hamnade i roskisen efter tre månader, då gick den inte längre att rädda.
Japp. Jag tror jag får konstatera det nu. Att min inredningsidentitetskris är ett faktum. Dom som känner mig eller följt min blogg länge vet att mönster inte alls är min grej. Särskilt inte geometriska mönster i starka färger. Men här har ni dagens fångst från mönsteravdelningen.
Svartvita grafiska mönster till mitt nästnästa projekt. Ja. Innan jag ens avslutat ett makeoverprojekt ett har jag redan påbörjat både projekt två och tre redan. Den runda kudden hade jag faktiskt redan från innan, jag tjuvstartade lite där i vintras och köpte den när jag fick syn på den på Jysk i nåt skede. Idag fick den kompisar från Anttilas uppdaterade Anno serie som ju är full av läckerheter.
Och så dom här då. Annos finaste fina lakan som jag suktat efter länge och sett på både den ena och den andra bloggen. Men frånsett att dom inte alls passar in i färgskalan i vårt sovrum så finns dom inte för dubbeltäcke tyvärr. Men nu fick dom ändå komma hem, dom ska få lysa upp pojkarnas rum, som är projekt två på min lista. Luuuuv them. Är faktiskt helt störtförälskad i det här mönstret överlag och gult som skiftar lite mot senap har varit en storfavorit hos mig i många år, tidigare främst på klädesplagg men n äntligen då lakan.
Jag vet att det har tagit länge. Jag har inte velat avslöja resultatet innan jag var helt nöjd, och innan jag hade alla detaljer på plats. Men nu får jag helt enkelt inse att jag inte kommer att hitta den perfekta mattan, eller dom perfekta gardinerna till mitt senaste makeover-projekt just den här veckan. Så då får jag lov att avslöja det medan det är good-enough. Inte helt färdigt alltså, men på god väg, så här ser Lovas rum ut just nu. Före bilderna hittar ni HÄR.

Min gamla klänning som mormor stickat åt mig hänger på väggen. Den har varit en av Lovas egna favoriter och den är speciell så till vida att det är en modell och färg som ‘gått i släkten’ Det finns bilder på såväl min mamma på 40-talet, mig på 80-talet och Lova på 2010-talet i samma modells klänning stickade av samma kvinna.
Leksaksspisen fick bli mintgrön och den gamla dockmatstolen hittade jag på loppis.

Vimplarna sydde jag av gamla resttygbitar jag hittade i skåpen. Gamla gardiner, lakan och t-skjortor fick nutt liv.

Lovas säng gick från spjälsäng till barnsäng när vi monterade bort den ena sidan. Otroligt nog hålls hon bättre kvar i den nu när den är utan staket än när den hade staket. Den rosa retrolampan i metall gav jag 2 euro för på loppis. Dockvagnen är min gamla som pappa hade sparat åt mig på sin vind.

Uggledynan svängde jag ihop av två gamla t-skjortor. En av Magnus gamla turkosa t-skjortor fick bli dyna och så klippte jag ut ugglan från en av mina gamla t-skjortor och sydde på den som applikation.

Gardinerna är jag som sagt inte helt vän med än men den här kappan råkade finnas kvar i skåpen sedan den hängt i vårt första gemensamma kök under studietiden så den fick komma upp tills vidare.

La pièce de resistance. Det loppisfyndade plasteländet fick sig ett lager ljusturkos målfärg och bara jag hittar en lagom stor klocktavla ska barometern ersättas.

Böckerna fick plats i en gammal låda jag hittat på sommarstugan i förrådet.

Mera ommålade grejer. Den gamla byrån som jag målade gul har funnits i mitt rum hos pappa sedan jag var liten. Och gungälgen Helge från Ikea fick bli senapsgrön. Tavlorna ska ännu upp på väggen.

Från vitt och rosa och ganska avskalat till färggrannt med en dos retro.
Lovas rum är definitivt ‘the odd one out’ i vårt hus just nu. Jag klev rejält utanför min egen comfort zone med det här projektet och jag måste erkänna att jag inte är helt bekväm med det ens ännu. Jag har splittrade känslor kring hur det blev. Å ena sidan älskar jag att det är piggt och barnsligt och glatt och mycket mer Lova än hur hennes rum såg ut innan. Hon är ju inte alls nån romantisk lugn rosa prinsesstyp precis. Å andra sidan är jag själv mest bekväm med två max tre färger åt gången i ett rum varav en alltid är vit. Jag älskar färger och retro i andras hem, men jag har haft svårt att få det att passa in hos oss. Nu beslöt jag mig helt enkelt för att barnens rum inte alls behöver passa in.
Så vad tycker ni? Hiss eller diss? Risken finns att jag några månader från nu tar fram vitmålburken och återvänder till stilen det var innan. Antingen det, eller så smittar färgen av sig på det övriga huset lite i taget. Man vet aldrig. Jag kanske har en inredningsidentitetskris på g?
Som jag nämnde några dagar sedan så har jag råkat ut för samma fenomen som alla år i april. Den stora vårinspirationen slår till och jag vill göra om, göra bättre. Jag tycks ju inte vara ensam.
Eftersom vårt hus är blott två år gammalt och väggarna ännu har några år kvar på sitt bäst före datum så håller jag mig till lite mer modesta förändringar. Men jag smittades lite av Linns pasteller där så idag har jag faktiskt målat om lite grejer, och inget av dem blev vita!
Det är Lovas rum som ska få en liten mini makeover. Hennes rum är alldeles trevligt som det är men jag kände att nu när hon närmar sig den gedigna åldern tre år småningom så var det dags att uppdatera lite från rosa fluffigt babyflick-rum till mer busig vildloppa-rum. Ni får vänta på resultatet lite ännu medan målfärgen torkar och symaskinen surrar men här är BEFORE bilderna:
Snart ett minne blott?? Vi får väl se hur det blir.
Jag tänkte fortsätta lite ännu på gårdagens snygg-förvarings-tema. Burkarna i gårdagens inlägg kommer jag troligen ha kaffe och te i och ha stående i köket men man kunde lika gärna ha haft dem i badrummet också och fyllt dem med vaddtussar och annat nödvändigt som oftast kommer i mindre vackra förpackningar.
Men det finns ju självkart också förpackningar och burkar som man inte behöver dölja eller byta bort och naturligtvis faller jag lättare för dessa än för dom mindre vackra. Sedan har man ju olika definition på vad snygga förpackningar är, men hos oss passar det givetvis bäst in med svart, vitt, grått och metall. Så här är en del av dom förpackningarna som jag gärna låter stå framme:
Jag är speciellt svag för burkar och förpackningar i silvrigt metall. Jag tycker dom känns gedigna och lite gammalmodiga. Det behöver heller inte bli dyrt för att man vill ha snygga förpackningar. Tidigare har man kanske fått betala ordentligt om man velat ha snygga designerburkar i badrumshyllan men nu hittas snygga burkar även hos dom billiga kedjorna. På bilderna en blandning av produkter från Dermosil, H&M, NoaNoa, Makeupstore och så thailändska salvor och hårvax inköpta på SevenEleven för ett par euro på andra sidan jordklotet.
Snygga handtvålsflaskor hittar man nästan överallt numera om man inte vill ha en i porslin som man fyller på vartefter. (Vi hade en sån men den höll inte för hala små barnahänder och kontakt porslinsflaska mot porslinsho så nu kör vi med plast) Denna snygga och praktiska stora enliterspumpflaska hittade jag på Citymarket.
Matchat i duschen också? japp.
Ja, jag är alltså så rubbad att jag till viss grad väljer schampo efter flaskan. Detta är givetvis en sanning med modifikation, jag skulle inte hålla mig med ett snyggt schampo som är uselt för mitt hår. Men det finns tusen schamposorter att välja på i butikerna och på nätet så man kan utan större problem hitta en sort som passar personliga preferenser vad gäller både hår, estetik och plånbok. (Jag är ytterligare lite mer rubbad så jag att jag alltid antingen river bort etiketten helt och sedan klistrar dit prydliga små Dymolappar eller som här, klipper bort den delen av etiketten som inte är prydlig).
Det här förfarandet kan ju givetvis anpassas efter eget tycke och smak. Nu råkar jag föredra svartvita och silvriga burkar men samma metod funkar ju också om man vill ha en regnbåge i badrumshyllan.
Det fick bli lite vårnytt idag. Både här inne på bloggen (gillar ni nya temat??) och i köket. För några veckor sedan var jag på mitt första Zelected by Houze hemparty. I deras sortiment finns mycket som tilltalar mig men dessa beställde jag nu denna gång.
Jag älskar ju som bekant snygga plåtburkar och lådor och annan typ av snygg förvaring så jag kunde inte motstå dessa tjusiga burkar med handhamrat utseende. Knopparna/handtagen på locket tilltalade mig extra mycket eftersom det var nåt hemvant över dem. De påminner om typiska thailändska knoppar man kan se på diverse olika saker i thailand, möbler, hjälmar, hattar och så vidare.
Kökshanddukar kan man knappast ha för många av. Den här snygga svartvita med paisleymönster får till och med lov att hänga framme istället för att gömmas undan på insidan av en skåpsdörr dit jag förpassar dom mindre snygga varianterna.
William har husets minsta rum. Det är väldigt väldigt litet och trångt. Varje extra kvadratmeter man kan skapa därinne är viktig. Därför var det oerhört opraktiskt att ha en dörr som svängde in mot rummet och gjorde rummet än mer svårmöblerat. Dörren gick inte att svänga utåt heller eftersom Williams dörröppning vätter mot en smal trång korridor. Lösningen? Voilá:
Tills vidare hängde vi upp hans gamla dörr i skenan men tanken är att den eventuellt senare ska bytas ut mot en än mer rustik hembyggd sak i stil med dessa som jag googlade fram:


Lite målfärg ska det till på balken som skenan är fastskruvad på och så skall handtag och lås skruvas bort och hålen täckas, men jag tycker dörren är urtjusig redan nu. Min pappa som hjälpte mig med projektet tyckte väl nog jag var lite knasig som ville ha en ladudörr på min laduvägg i mitt nybyggda hus, men han ställde upp och byggde bägge i alla fall.
Att hitta järnvarorna till skjutdörren visade sig dock vara allt annat än lätt. Jag har sett idén i många inredningsbloggar och tidningar, och man ser ju dessa skenor och hjul lite här och var på gamla stall och ladugårdar. Men när jag väl skulle ha tag i dem visade det sig att dom inte tillverkas längre.
Tack vare ett oerhört trevligt gäng hjälpsamma karlar på Agrimarket i Tervajoki fick jag dock nys om en man i Laihia som skulle ha tillverkat hjulen nån gång i tiden. Efter mycket om och men lyckades jag få tag i honom och fick köpa de två sista hjulen han hade kvar i sitt gamla lager! Vilken lycka. Skenan som skulle passa in i skåran på hjulet lyckades min pappa få tag i via en skrothandlare (!). Här kan man verkligen tala om rustikt och skrot-chict.