Svaren på de sista frågorna som jag inte hann svara på igår.

Berätta nåt personligt du ännu inte berättat på bloggen.

Jag tror kanske svaret i föregående inlägg om min rädslor klassas som svar på denna fråga.

Varför bestämde du dig för att börja blogga?

Ursprungligen, första gången jag började blogga 2007, så var det för att jag följde många inspirerande och vackra inredningsbloggar och ville göra ett försök att skapa min egen. Dessvärre strandade den bloggen då jag blev gravid med andra barnet och började kräkas dygnet runt i mer än 20 veckor. Sen startade jag en ny inredningsblogg då vi bestämde oss för att bygga hus för att jag ville ha en sorts byggdagbok och nånstans att samla inspirationsbilder och tankar.

Men det här är första gången jag bloggar ofta och regelbundet. Det är hundra procent min mans förtjänst att den här bloggen finns. Han tjatade redan innan jag startade blogg nummer två att jag skulle skippa anonymbloggandet och börja blogga dagligen på en finlandsvensk bloggportal. Efter att ha hört på hans tjat i mer än ett år sade jag, mest för att få tyst på honom, att jag börjar blogga på det vis han föreslår på ett villkor, att jag får en vit Macbook som jag trånat efter i flera år. Sagt och gjort, följande vecka kom en Macbook som han fyndat begagnat hem på posten.

Vad får du ut av det personligen?

Det är många olika saker jag får ut av det. Jag har alltid, hela mitt liv älskat att skriva, så det ger mig en chans att skriva, något jag annars gör ganska lite nu dessa år då jag är hemma med barnen. Sen fungerar det som en extra social kontakt utöver mina vanliga vänner och mammagrupper nu när jag inte har ett jobb med kolleger eller en studieplats med studiekompisar att gå till. Dessutom får man feedback, något man sällan får som hemmamamma annars än från barnen. Självklart är barnens feedback som visar att dom mår bra och man gör ett bra jobb som mamma det viktigaste, men ibland kan det vara skönt att få feedback på nåt annat i sitt liv än sin roll som mamma.

Har du märkt att nån känner igen dig/dina barn pga din blogg?

Ja det har faktiskt börjat hända nu. Det händer att framförallt andra småbarnsmammor som jag träffar i olika sammanhang kommer fram och säger att dom läser min blogg och det är ju bara roligt när folk tar kontakt.

Ser du några nackdelar med att blogga?

Som med det mesta i livet kommer bloggandet med både för och nackdelar. Det mycket diskuterade näthatet är ju en nackdel. Hittills har jag förskonats den typens negativitet helt tack och lov men det finns ju minsann där ute. Insynen. Det är en ständig  avvägning att försöka blogga personligt men inte privat. Tillräckligt personligt för att kunna bjuda på sig själv och göra bloggen intressant men att ändå skydda sitt privatliv. Risker med att lägga upp bilder på sina barn är nåt jag ständigt grubblar över och nåt som vi diskuterar här hemma och gör avvägningar kring. Risker med att man tex bloggar om att man sticker till Kanarieöarna en vecka och nån kanske ser sin chans att göra inbrott i ett oövervakat tomt hus. Men bara man använder sitt sunda förnuft och håller lite distans mellan sitt riktiga liv och sitt bloggliv överväger fördelarna helt klart nackdelarna.

Det här var en så stor fråga så den fick ett eget inlägg.

Vad är du rädd för?

Massor. Jag tycker jag blir bara mer rädd för varje år som går och ju fler barn jag får, vilket jag tycker är lite jobbigt faktiskt. Jag har blivit så mycket mer rädd för sjukdomar, olyckor, döden. Dels är jag livrädd att det ska hända nåt åt Magnus eller barnen, dels åt mig själv så att jag skall berövas möjligheten att få se mina barn växa upp. Ibland kan jag ligga vaken om nätterna med en ångestliknande känsla och bara vara rädd för livet eftersom livet innebär en hel del sorger uppblandat med allt det fina.

Det är ju så, att ju lyckligare man är och ju mer man älskar livet man lever, desto räddare är man att förlora nåt av det. För mig har barnen inneburit en kärlek större än jag visste fanns, men också en oro och rädsla djupare än jag kunde ana. Allt blir plötsligt ett hot och allt ska man försöka skydda sina barn från. Samhället idag verkar dessutom leva väldigt långt på folks rädslor och man bombarderas med skrämselpropaganda dagligen i media. Än ska man akta sig för kemikalier, än för cancerframkallande si och så, än ska man vara livrädd för influensor, men sen ska man också vara livrädd för vaccinet. Man ska ska vara rädd för fula gubbar på stranden och pedofiler på internet osv osv. Ingen och inget tycks man kunna lita på.

Vart man än vänder sig idag informeras man om olika faror och jag tycker det är otroligt svårt att värja sig mot allt detta som småbarnsförälder när man ju vill göra allt i sin makt för att skydda sina barn. Och ändå inser man att hur man än försöker skydda dem kommer man att misslyckas, för så är ju livet,  alla råkar ut för motgångar förr eller senare och så skall det ju också vara. Men det är jag rädd för, det man inte kan skydda sig själv och sina nära från.

Samtidigt jobbar jag väldigt mycket på att inte gå omkring och vara rädd eller älta saker. Jag tror stenhårt på att positivt tänkande kan förändra ens liv och jag intalar mig själv att allt har en mening och allt för något gott med sig, även när det inte ser ut så. Så jag försöker njuta av livet och vardagen med mina barn och andra människor som är viktiga för mig. Försöker ta vara på ögonblicken och hoppas på det bästa. Hoppas på att vi alla ska få leva länge och vara friska. Och klamrar mig fast vid tron på att även om det värsta någongång skulle inträffa, så tar man sig genom det också på nåt vis fast det ter sig omöjligt.

Blev det stor skillnad när familjen utökades med ett tredje barn?

Nej. Övergången från två till tre barn har helt klart varit den minst omvälvande om man jämför med att få första och andra barnet. Det tycks verkligen vara sant som alla säger , att tredje barnet är lättast, att tredje barnet liksom bara hänger med.

För oss innebar en tredje graviditet att vi plötsligt behövde både större bostad och bil, där tror jag tredje barnet ofta gör störst skillnad. Men utöver dessa förändringar, så är vardagen otroligt smidig. Lova har verkligen varit grädden på moset. Hon har från första stund bara hängt med och det löper väldigt bra här hemma iom att pojkarna har varann som sällskap när jag ammar eller annars sköter henne så blir dom inte rastlösa och river huset som det lätt blev när William var två år och Elias föddes.

Däremot märker man skillnad på så vis att samhället inte är ‘planerat’ för mer än två barn per familj. Det var ganska svårt att hitta en bil som hade plats för tre barnstolar i bredd där bak, vi handlade bil med måttband den här gången och tog den med bredast baksäte. Alla hotellpaket och motsvarande familjekuponger är för två barn+två vuxna. När vi sökte husmodell var dom flesta som inte var över 200kvm planerade för två barn när man ser på sovrummen, även vårt hus, så vi byggde om lite för att få fyra sovrum.

Om du fick byta liv med en bloggare i en vecka vem skulle det vara, och varför?

Oj vad svår fråga. Jag vet egentligen inte om jag skulle vilja byta liv med nån alls, bloggare eller icke bloggare. Om jag skulle svara teoretiskt på frågan så skulle man ju i så fall kanske välja att byta liv med nån som lever ett helt annorlunda liv än en själv, så man kunde få uppleva nåt annorlunda och nytt under en vecka. Nån som reser runt världen och har sanslösa mängder pengar att spendera på kläder, skor och äventyr. Lyxsemester i en vecka ungefär. Men nån sån blogg läser jag inte så jag kan inte ge nåt exempel.

Däremot skulle jag kunna tänka mig att byta hus med Julias vita drömmar och garderob med Malenami för en vecka. Jag skulle också kunna ha nytta av Kakkakaffes energimängd och skulle inte tacka nej till Att vara någons frus skrivbegåvning.

Vem skulle spela dig i filmen om ditt liv och vad skulle den heta?

En helt omöjlig fråga. Den som spelar mig borde kanske vara en ganska kort och späd skådespelerska eftersom jag inte är så stor på jorden själv. Gärna nån väldigt snygg också haha. Inte för att jag är så snygg själv utan för att det skulle vara festligt att få bli spelad av en riktig skönhet. Sienna Miller tycker jag är vrålsnygg.

Vad skulle filmen heta? Ingen aning. Eat, make babies, love. I alla fall om den ska handla om vad mitt liv snurrar runt just nu. Dessutom tilltalas jag väldigt mycket av hela  hitta sig själv, finna lugn och harmoni i livet grejen. Jag har plöjt mer än en och två self-help böcker i mitt liv. Men det är en helt annan historia.

Du är tvungen att ställa upp i en dokusåpa, vilken skulle du välja och varför?

Robinson. För att jag skulle vilja känna solvarm sand mot mina fötter och få saltstänk i håret. Dessutom skulle jag vara värdelös på alla tävlingar och på att intrigera vilket skulle resultera i att jag snabbt röstades ut och hem till mina barn som jag saknar så fruktansvärt direkt jag lämnar dem ens ett dygn.

Vilken är den bästa bloggen du följer?

Kan jag inte svara på eftersom jag är bloggoman. Jag läser enormt mycke bloggar. Massor. Jag kan inte välja en som är bäst för det finns så många som är super bra men på helt olika vis. Min länklista är bara en bråkdel av alla bloggar jag läser. Vissa för att dom är vackra, vissa för inredningen, vissa för kläderna, vissa för språket, vissa för humorn, vissa för att dom uppdaterar ofta och så vidare. Jag älskar bloggar helt enkelt. För mig är det som ett outtömligt utbud av gratis tidningar och magazin, en annan sak jag överkonsumerat sen tidiga tonåren. En stor källa till inspiration på många olika sätt.

Ni räddade mig från att dö bloggskamdöden och ställde frågor, vissa av er ställde jätte svåra frågor, men jag ska göra mitt bästa att svara på alla.

Vad är du mest nöjd med i ert nya hus?

Svårt, för att jag är nöjd med otroligt mycket. I topp ligger nog det vitlaserade ekparkettgolvet som vi älskar fast det nöter hål på våra strumpor. Jag tycker det är hur snyggt som helst faktiskt! Praktiskt är det dessutom vilket är bonus i en familj med tre barn, smuts och skråmor verkar inte synas särskilt fort.

Det enorma öppna köket är också en storfavorit, vi är där nästan jämt. Köksinredningen är vi otroligt nöjda med. Så kanske dessa två ligger i topp just nu, köket och golvet!  (men jag får nog säga att det är inte mycket som jag INTE är nöjd med).

Vad var det svåraste med att välja husmodellen? Tittade ni på andra tillverkare?

Det svåraste med att välja husmodell var vår strama budget. Jag har alltid alltid svurit på att jag ALDRIG skulle kunna tänka mig att bygga ett Älvsbyhus…så jag motsatte mig det in i det sista. Vi kollade med andra tillverkare men kom snabbt fram till att den storlekens hus vi behövde med tredje barnet på kommande inte fanns i vår prisklass hos nån annan tillverkare. Vi begärde offerter från flera olika husföretag men ingen kunde komma ens i närheten av Älvsbyhus låga pris även när alla ändringar vi skulle göra var medräknade, så det fick bli ett ÄB hus eller inget hus alls.

Enplanshus blev det av många olika orsaker, dels är det otroligt praktiskt framförallt med småbarn i huset, dels ville Magnus gärna ha ett enplanshus fast jag egentligen tycker tvåplanshus oftast är snyggare. Dels passade ett vinkelhus perfekt på tomten och med vädersträcken. Älvsbyhus i Finland erbjuder bara ett enplanshus i vinkel, så då var valet avgjort.

Varför bodde du i Thailand som liten, jobbade dina föräldrar där?

Vi flyttade till Thailand för att min pappa blev förflyttad dit via sitt jobb på ett finskt rörföretag. Första gången vi åkte dit var jag bara fyra månader gammal. De första åren var vi övriga i familjen där månadsvis men när jag var 3-4 år ungefär sålde vi huset i Finland och flyttade dit permanent.

Min mamma fick också jobb där på finska ambassaden småningom så fast mina föräldrar separerade i ett tidigt skede blev vi ändå kvar där allihop tills jag var åtta år gammal då vi flyttade hem till Finland igen. Jag kan kanske blogga skilt nån gång lite om min uppväxt och skolgång där eftersom det kommit lite frågor om det.

Eftersom vi fortfarande är instängda på grund av tre förkylda barn och arktisk kyla utanför dörren så har jag tyvärr inte så mycket nyskapande att komma med idag. Magnus sänder idag och är i Jakobstad eftersom den svenska idolcirkusen är på besök. Så därför tänkte jag att när bloggen nu funnits i nästan två månader så  kan vi köra min allra första frågestund någonsin.

Statistiken visar tyvärr på att flytten har varit svår för många, läsarsiffrorna som tog en dykning i samband med måndagens övergång till WP har inte återhämtat sig än så risken finns ju att det inte är så många som vill ställa frågor, men ni som tittar in ännu, vad vill ni veta? Låt frågorna hagla. Och nu hoppas jag att jag får åtminstone EN fråga för annars kommer jag att dö av skam och känna mig som världens minst intressanta person och aldrig ordna frågestund igen.