I fredags när vi skulle iväg på vårt sedvanliga fredagsmammakaffe och jag höll på packade rullstolen i bakluckan funderade Elias lite över hur det hela skulle gå. Inte ett ord om hur ont det ska göra att bli lyft eller hur orättvist det kommer att vara då dom andra barnen kan springa och gunga och leka. Istället säger han med en spjuveraktig min:

‘Mamma! Då får jag ju vara som en KUNG I SOFFAN! Och alla får springa och hämta saker åt mig när jag ber dem. Fniss fniss fniss.’