Elias var den som insjuknade allra först och som också har varit i absolut sämst skick. I snart en vecka har han sovit 20 timmar i dygnet och han har knappt pratat på lika länge. Om han öppnat munnen har han mest gråtit eller skrikit. Han har inte lekt på hela tiden, den lilla tid han varit vaken har han stirrat rakt framför sig eller tittat på teve. Så när han idag plötsligt kom fram till oss med ett papper o sa, ‘titta mamma och pappa, jag har gjort en teckning åt er!’ så visste vi att NU har det svängt. Och sen. Sen log han. Första gången på många många dagar. Att jag ha saknat hans goa leende. Och nu finns det alltså även hopp för oss andra att dett helvete tar slut nån gång inom en rimlig framtid.