Barn
Comments 4

Vilddjuret

Skenet bedrar. På riktigt är jag en lugn och snäll tösabit.

Ja vi lever nog trots min mini-bloggpaus. Och vi har fortfarande ett hus tack och lov, mer om det senare. Vi har bara haft en sån där dag som totalt tagit musten ur mig. Vi pratar Lova dyker ner i vessabyttan och tuggar på den där wc-anka klossen som hänger på byttans kant som ska göra toan skinande ren och goddoftande men som eventuellt inte lämpar sig för barnmunnar-dag.

Tio minuter efter att hon nästan lyckades bränna ner vårt hus och vi just fått brandvarnaren att sluta tjuta (ja seriöst, hon hade pillat ner en plastbeklädd bruksanvisning i bastuaggregatet som ännu aldrig varit i bruk och är utan stenar ännu och vridit på det på fullt, do NOT try this at home, och ja imorgon införskaffas det barnlås till bastudörren).

Utöver det har hon också klättrat upp och ställt sig upp på ett fönsterbräde några gånger idag, varit uppe på köksbordetett par gånger, tre gånger försökt riva håret av sin jämnåriga lekkompis som kommit på besök inom dom tre första minuterna kompisen var här, fått sin storebror att gråta för att hon rivit av honom hans älsklingsmjukisdjur och vägrat släppa det ifrån sig och slagits med tänder och klor, utmärkt sig på barnpoli på sjukhuset genom att åla, skrika och vråla på golvet fastän det inte ens var henne doktorerna skulle pilla på, dragit kattstackarn i svansen tio ggr plus och bara annars varit sig själv. Och det var bara Lova. Sen har ju dom andra två levt rövarliv som alla andra dagar i veckan där vid sidan om också.

Och så när vi hade släpat hela sönderstressade familjen till sjukhuset i sista sekunden efter att vi just räddat huset från att brinna ner och vädrat ut röken, så visade det sig att vi var där på fel dag för astmakontroll. Igen. Ja. Det har hänt förr. Mer än en gång. och jag använder BÅDE en papperskalender på köksväggen OCH en Iphone som påminnelse.

En sån dag.Vilddjuret.

Min enda tröst? Att gå in på Linns blogg och få skratta och inse att jag inte är den enda som tycks ha avlat fram ett vildjur förklätt till en nätt liten ettårig tösabit.

Och nu när mina tre ljuvliga rackarungar somnat för kvällen och man igen kan höra brasan spraka när skriken tystnat så önskar jag verkligen  att jag drack whiskey eller konjak och att det fanns sånt eller ens nåt annat starkt hemma. Fröken Lova lär i alla fall få höra tal på sin bröllopsdag om hur hon försökte tända brasa i bastuaggregatet som ettåring.

Det är ju inte så att jag direkt längtar efter att sitta instängd i ett fullpackat flygplan i tolv timmar med det här gänget om exakt en vecka.

About these ads
This entry was posted in: Barn

4 Comments

  1. Maria says

    Men VAD säger du?? Ho, ho! Var kan man köpa barnlås till bastudörren?;)

  2. Alltså förlåt men jag sitter här och guppar av skratt. :D Vilken dag! Tur att ni alla är ok åtminstone! Här har vi det lite liknande. Inte en chans dock att jag sku sätta mig på ett plan lika länge. Mina nerver är redan nu rätt så obefintliga. Säger bara, lycka till! Hoppas ni har en massa mutor med! Ni kan ju dela ut öronproppar som någon föreslog i någon av de senaste reseinläggen. :)

  3. Maria A says

    Voi jestas….vet inte vad annat jag ska skriva än *kram*. Think positive när det gäller flygresan, jag tror inte alls på att förbereda sig på det värsta. Gör en mental visualisation istället på hur smidigt det kommer att gå…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s