Vi måste vara världens mest lättroade fempersonersfamilj. Det enda vi behöver för att vara löjligt lyckliga en hel eftermiddag är en backe, ju större destu bättre, snö, sol och nånting att använda för att susa nerför i hög fart.

Vi arbetar oss långsamt men säkert genom alla tänkbara pulkbackar i nejden och idag var det föredetta slalombacken på Gerbyberget som kryssades av.Crazy fun.

Dagen förgylldes ytterligare av den obetalbara minen och tre par ögon stora som tefat på tre kaxiga pojkar i tioårsåldern när jag klättrade högst upp med dem och dom frågade ‘ska DU åka? ända här uppifrån??!’. Dom tyckte nog jag var en mycket konstig mamma. Det är väl detta som kallas trettioårskris kanske.

Daddy cool:

http://vimeo.com/moogaloop.swf?clip_id=35963633&server=vimeo.com&show_title=0&show_byline=0&show_portrait=0&color=00adef&fullscreen=1&autoplay=0&loop=0

Hipster mama:http://vimeo.com/moogaloop.swf?clip_id=35963361&server=vimeo.com&show_title=0&show_byline=0&show_portrait=0&color=00adef&fullscreen=1&autoplay=0&loop=0

Livin’ life on the wild side. Ni ser ju. Vi är så tuffa att ni svimmar eller hur? Ja, och barnen hade också roligt.

Och sen den perfekta avslutningen på en perfekt dag:

Ja. En bild säger mer än tusen ord. Ni ser ju.

Blå himmel. Gnistrande snö som knarrar då man går. Solsken och minus 11 grader. Ledig dag. Inte så svårt att gissa vad vi ska hitta på kanske. Det blir pulkbacken igen precis som igår.

Vi börjar vara proffs på det här med att packa ihop varm saft i termos, fårskinnsfällar, extra yllevantar, kälkar, pulkor och stjärtlappar nu. Luv it. NÄSTAN så det känns lite synd att lämna detta ljuvliga för stranden i Thailand om exakt två veckor idag. Men bara nästan.

Och så lite bilder från idag på det.

Vi trotsade kylan och begav oss till skridskobanan igen. Och jag gjorde premiär i hockare. Jag tänkte att när jag en gång är så ruskigt dåligt på at skrinna och knappt hålls på fötterna i skor jag haft sen jag var åtta år så kan det ju inte bli mycket sämre, bara roligare. Jag hade fel. Den första halvtimmen använde jag barnvagnen som rullator innan jag insåg att det är fullkomligt omöjligt att använda samma teknik som med damskrinnskor och hittade knixen. Att jag sen inte kan stanna med dessa på fötterna är ett problem för en annan dag.

Just another day. Hela familjen försov sig. Vi vaknade klockan 9.20. Det händer typ aldrig. I normala fall skulle det bara varit skönt men idag skulle vi befinna oss på barnrådgivningen klockan 10 hela familjen. Ups.

Klockan 10.02 steg vi innanför dörren på bvc. Då hade vi alla ätitit frukost, till och med kokat och druckit kaffe, läst Vasabladet på nätet, klätt oss alla fem, tjafsat med en trotsig Elias och resonerat med en bestämd ettåring om vilka kläder som dög att kläs på, hunnit ut och knäppt på bilvärmaren i god tid och kört iväg med hela familjen i -20 graders kylan. Ingen hade ens strumporna ut och in. Det måste vara nån slags rekord.

Sen körde vi multitasking och hade parallella kontroller, Williams sexårskontroll gjordes i ett rum medan Lovas 1,5 års kontroll sköttes i ett annat rum. Båda fick godkänt stämpel om än Lovas längd och Williams vikt låg något i underkant.

Sen snabbt hem, barnen fick vänta i bilen medan Magnus och jag sprang in och packade varsin väska. Sen släppte Magnus av oss vid Öppna dagiset i stan och drog till gymmet ett par timmar.

Barnen fick lunch vid öppna dagis, jag och Magnus åt smörgåsar till lunch i bilen. Sen snabbt hem igen och byta till varmare kläder, gräva fram skridskorna och hjälmarna och iväg till en cykelbutik och vässa två av fyra par skridskor. Innan dess hann vi med  ett hastigt varv via loppis och hämta ett par hockeyklubbor åt pojkarna. Sen åkte vi och skrinnade  i två timmar medan Lova sov skönhetssömn i vagnen som vanligt.

Hem. Mera multitasking. Magnus gjorde middag medan jag dammsög huset och städade undan lite. Direkt efter middagen ringer grannfrun och undrar om vi glömt barnkalaset som börjat en halv timme sedan?? Hoppsan. På fem minuter strök jag en skjorta åt William och skickade iväg honom mot grannen. Magnus stack snabbt till närmaste stormarket och köpte en present. En stund senare kom han hem med den,. jag packade den snabbt och grannflickan fick sin gåva. En halvtimmes barnprogram med dom två yngre och sen började kvällsrutinerna med gröt och tandborstning, blöjbyte och det vanliga tjafset om att man inte vill gå sova. Och nu är klockan nio och jag ligger åter igen som en klubbad säl i soffan framför brasan och undrar vart dagen tog vägen och varför jag blivit så dålig på att uppdatera bloggen.

Ja. Och så en sak till. Min dator har pajat totalt så nu är jag och bloggen tillfälligt hemlösa och hyr in oss på nåder på Magnus laptop när jag får tillåtelse. Just another day som sagt.

Dagens program. Vi letade upp en isrink där det inte kryllade av skolbarn och så snörde vi skridskor på alla familjemedlemmar som inte sov i vagnen. Fördelen med att ha barn som behöver lära sig diverse vintersporter är att man nu har en helt legitim orsak att vingla omkring som Bambi på hal is själv också utan att se konstig ut. Hur lustigt är det inte att jag nu frivilligt både skidar och skrinnar som jag hatade så evinnerligt som barn. Efter en lite risig start då Elias inte ens ville prova stå på skridskorna fattade han plötsligt galoppen och skrinnade gladeligen i två timmar trots kylan och pojkarna protesterade högljutt när det var dags att gå hem för att mamma och pappa hade kalla och värkande fötter.

Denna nya förälskelse vi har med uteliv gör inget för min bloggkärriär precis. För det första är jag inte i närheten av en dator när vi är ute så mycket just nu och för det andra är jag som en klubbad säl när vi kommer hem igen.  Och för det tredje bjuder jag bara på bilder av samma barn i nya snödrivor hela tiden.