Senaste inläggen

Veckan som försvann

Ja ni kanske gissade det. Och ni som följer mig på insta vet ju redan hur jag spenderat veckan.

Natten mot måndagen slog den till mot mig också den här galna basilusken vi dragits med sedan vi kom hem från Thailand. Två och en halv vecka i sträck and counting. Över 39 graders feber och magsjuka är ingen höjdare må jag säga. Jag är nu inne på sjätte dygnet. Febern lade sig tack o lov efter tre. Men ja, lite sliten börjar man ju vara minst sagt.

SAMSUNG CSC

Veckan har bland annat innehållit fyra st besök på samjouren och hvc. Jag har legat tre ggr denna vecka isolerad i ett litet rum under några timmar medan läkare och sköterskor sprungit inne hos mig klädda i munskydd och förkläden och klämt, undersökt och stuckit hål i mina armveck. Det minsta klokare är vi inte ännu heller. Alla prover på alla vanliga orsaker till turistmage är undersökta, allt visar negativt. Provsvaren av den mer exotiska sorten dröjer ännu till inpå nästa vecka.

Nu är jag utrustad med den här digra samlingen piller och pulver för att ta mig framåt. Lite bredspektrig antibiotika och annat smått och gott som täcker upp för den enorma vätskeförlusten.

Hur jag nånsin igen ska våga lämna landet eller ens landskapet igen är ju en fråga. Men känner jag mig själv rätt så brukar äventyrslusten och resfebern ändå vinna i slutändan. men den här ggn var nog priset för två veckor i paradiset ovanligt högt.

Man kan aldrig ha för många kuddar. Eller?

Inga rosa vårdrömmar hos mig i år. Inga turkosa heller. Bara svartvita. Man kan aldrig tröttna på svartvitt så är det bara. I alla fall inte jag. Och så kan man ju aldrig ha för många soffkuddar. Faktiskt.

Dom här fyra kunde jag tänka mig att utöka min samling med.

Screen Shot 2015-03-15 at 20.41.24

svartvit kudde
Indiska

paisley

mandrem

House by F

Vilken tur att vi har två fullstora tresitsiga soffor i vardagsrummet och en jättelång kökssoffa i köket (plus en 180 cm bred säng) som alla naturligtvis ‘behöver’ mängder med kuddar för att vara sådär härligt maffigt mjuka och inbjudande och mysvänliga.

Mattsvart och mässing i badrummet

Det var en gång ett tråkigt och intetsägande litet badrum. Vita väggkakel, beigea harmlösa golvklinkers och vita släta skåp från det stora varuhuset.

I badrummet fanns också den här, en gammal rådgivningsvåg som kunde varit en snygg statementpiece men som var alltför osynlig och blyg även den. Länge stod den bara där, en vit våg mot dom vita kakelväggarna och syntes knappt. Den var en urläcker retrodröm men kom inte alls till sin rätt.

SAMSUNG CSC

Spraymålfärgen to the rescue.

SAMSUNG CSC

Och plötsligt infann sig inspirationen för resten av badrummet. Mattsvart och mässing fick det bli.

SAMSUNG CSC

De gamla vanliga handukskrokarna byttes ut mot stora handsmidda mässingsspikar från Housedoctor, ni hittar de små som handhanddukarna hänger på HÄR.

SAMSUNG CSC

Allra helst hade jag ju givetvis bytt ut det anspråkslösa beigea klinkersgolvet mot ett ljuvligt från Marrakechdesign, tex det HÄR. Men iom att det är mer än dröm än en verklighet så får den nya fina bomullsmattan från Indiska pigga upp, den hittar ni HÄR.

SAMSUNG CSC

Även badhanddukarna hänger på Housedocotrs tuffa spikar, dessa är den större modellen som ni hittar HÄR. Dom är urläckra även i blank koppar men den här ggn beslöt jag mig att hålla mig till mässingen då det fanns på vågen.

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

Man kan alltid ställa fram sånt som finns i skåpen som passar i stil och färg och gömma bort sådant som inte passar in (om man inte råkar ha hela sitt badrumsskåpsinnehåll färgkoordinerat dvs).

SAMSUNG CSC

När jag ändå var i farten med sprayburken så fick även toalettpappershållaren sig en omgång. Innan var den en typisk kromad sak med en sån där blank ‘metallflärp’ som hänger över själva rullen. Bort med ‘flärpen’ och så några lager mattsvart färg så blev den genast mycket roligare. Och vågen blev äntligen den statementpiece den alltid varit ämnad att vara. Den är inte bara tjusig den fungerar också förstås.

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

Förvaringskorg från Housedoctor HÄRIFRÅN.

SAMSUNG CSC Så mycket roligare med så små medel.

Rainy tuesday

En stormig, grå och regnig tisdag.

Lovaporträtt4

Lovaporträtt1

Hos oss sovs det mycket just nu. Inte på nätterna, då är det mycket spring med hinkar och vätskeersättning, så vi tar ikapp det på dagarna. Det är så tyst och lugnt som det aldrig normalt är när hela familjen är hemma samtidigt. William som varit i klart sämst skick är helt återställd vid det här laget och idag svängde det även för Lova-loppan, febern kom ner och matlusten återvänder sakta men säkert. Elias stackaren är inte helt på det torra än men så var han också sisten ut att drabbas. Men vi ser ljuset. Så snart lär det vara full rulle ock slagsmål på löpande band som normalt igen.

En vecka i mars

Exakt en vecka sedan var vi solbrända, nysemestrade, med saltvatten i håret på flygfältet i Bangkok på väg hem.

vitvå1

vitvå3

vitvå2

En vecka senare ligger dom här två busarna skavfötters med feber och rotavirus. Tack och lov har de bådadera ha fått en betydligt lindrigare sort än sin äldre bror, den ena skyddad av tidigare genomgången rota o den andra av vaccinet, men ingendera räckte hela vägen fram för att hålla dem helt friska då den här hästbobban slog till hos oss.

Man får väl konstatera att man har haft bättre veckor. Men vet ni. Idag flög det tre måsar över vårt hus och skränade om att våren är här och så hittade jag en liten blommande viol i rabatten på sydsidan om huset. Så helt klart har vi haft sämre veckor också. Mars. Alltid en sån härlig blandning av vinter och vår, elände och underbaraste solsken.

Kan vi prata lite om Rota-vaccinet?

En het potatis att ta i sin mun. Vaccinfrågor. Få saker är så laddade idag som vaccindiskussioner. Och jag tänker inte ge mig in i den stora helhetsdiskussionen. Alls. Så skippa gärna alla kommentarer om att jag är blåögd och oupplyst, ett får som låter mig ledas till slakt etc. Var och en måste avgöra själv. Jag litar varken på att vacciner är så ofarliga som vaccintillverkarna påstår eller så farliga som motståndarna hävdar. Jag tar till mig information från båda lägren och så avgör jag från fall till fall hur domen faller. Riskbedömmer. Det måste väl alla göra. Alla vill vi våra barns bästa.

Men just Rota-vaccinet tänkte jag faktiskt prata lite om i alla fall idag. För att jag personligen har erfarenhet av Rota-virus, av att både ha rotavaccinerade och -ovaccinerade barn, och för att jag tycker att just Rota-vaccinet eventuellt fått oförtjänt dåligt rykte i populärmedia som just bloggar osv.

Jag är helt medveten om att Rota-vaccinet precis som alla andra vacciner ingalunda är HELT riskfritt. Det finns en del problem och biverkningar och jag vet att det finns barn som exempelvis fått tarmvred av vaccinet. Det händer tyvärr. MEN. Det som jag har svårt med i den här frågan är att rota-vaccinet framställs som ett än ‘onödigare’ vaccin än många andra. Som om Rota bara var en liten vanlig ‘magafirru’. Några små spyttor liksom. Mer en olägenhet än nåt riktigt farligt. Och det kan det väl vara om man råkar ha tur. Men alltså, Rota, när man får det så där ‘på riktigt’, då tvekar man aldrig mer att vaccinera vill jag lova.

Vi har som ni vet tre barn. Endast ett, det yngsta, Lollo, har fått Rota-vaccinet eftersom det då hade införts i vanliga vaccinationsprogrammet. Det var nytt då, så många valde att lämna bort det nya vaccinet. Hos oss fanns det aldrig minsta tvivel att hon skulle ha just det vaccinet.

lias   Varför? Jo. För att två år innan hon föddes, 2008, så fick Elias (då nio månader) och jag, som vuxen, Rota-virus samtidigt. Det blev ilfart med ambulans och flera dygn i dropp för oss bådadera och jag lovar, jag har A L D R I G varit så sjuk i hela mitt liv som den gången. Jag har aldrig trott att jag faktiskt skulle kunna dö, spy ihjäl mig, men det trodde jag då. Vid det laget jag kom in akut var jag så uttorkad på under 12 timmars sjukdomsförlopp att dom fick gräva och gräva i armar och händer och på fötter för att få in en kanyl. Jag vägde 43 kilo när jag kom in. Och Elias, han var inte mycket bättre han men hade haft lite mer hjälp eftersom jag ännu ammade honom så han hade fått vätska bättre än mig.Summa summarum, vi var båda riktigt dåliga och vi insåg där och då att Rota verkligen inte är nåt att leka med. Det är inte bara svaga, gamla, barn med grundsjukdomar och människor i u-länder som stryker med av Rota-virus, det kan gå riktigt illa för vem som helst, och snabbt.

Spola fram till början av Mars 2015. För ett par dagar sedan råkar William plötsligt ut för en mycket häftig magsjuka. Nu snackar vi inte nån vanlig spytta här o var. Tre kilo tappade han under första dygnet och när vi hade kommit upp i mer än 30 (!) kräkningar under ett dygn plus svår diarré ringde jag sjukvårdsupplysningen. Det här var ingen vanlig kräksjuka, vi måste ha hjälp. Inte ens vätskeersättningen som vi matade in en tesked i taget hölls nere. Han var medtagen, uttorkad och yr, sade att hela världen snurrade och gungade. In på barnavdelningen åkte vi. Ett dygn med dropp på sjukhuset och massor med prover senare kom svaret. Rota-virus. Han är den enda i familjen som inte hade haft det själv och heller inte vaccinerats eftersom det inte ingick i vaccinprogrammet då han var bebis. Och igen, har jag stått o sett ett av mina barn vara sjukast dom nånsin har varit under hela sina liv. Hans egna ord var ‘det här är den värsta dagen i mitt liv mamma’.

williamsjukhus1 Av fem personer i denna familj har alltså tre, alla som vi vet om när dom haft Rota, oavsett ålder, bebis, större barn eller vuxen, blivit så akut sjuka att vi behövt sjukhusvård. Fjärde familjemedlemmen fick några droppar på sin tunga som bebis och har fått förskonas (hon fick tack o lov inga biverkningar av vaccinet). Magnus vet inte när han haft Rota-virus och eftersom hans mamma har alzheimers kan vi heller inte fråga henne hur sjuk han var. Men trenden är ju tydlig. Rota är inget att leka med. Det kan knappast vara ett sammanträffande att alla vi tre har blivit så här våldsamt sjuka av samma virus. Tre barn, ett vaccinerat, de två ovaccinerade har båda behövt sjukhusvård när Rotan kommit på besök. Inte en statistik som stämmer i alla familjer men det ger ju en fingervisning om hur aggressivt Rota verkligen är.

Så vad är då det här? Nån slags pro-rota-vaccin skrivelse? En lovsång till allmänna vaccinationsprogrammet? Inte alls. Bara ett försök att balansera ut vågen lite kanske. Det skrivs och läses så mycket i media om de negativa sidorna av Rota-vaccinet. Mammabloggar som fylls av texter om hur jobbit det varit med magknip och luft och diarréer efter vaccinet, och en och annan som råkat ordentligt illa ut och fått värre biverkningar. Så jag vill väl bara tippa vågen lite, och berätta om den andra sidan. Vi som drabbats av Rota och vet vad vi pratar om när vi säger att det inte är nån lite oangenäm spysjuka som ökar bykmängden ett par dagar. Utan att det faktiskt är ett virus som också hos välmående och grundfriska individer som lever med i-ländernas goda hygien kan göra en riktigt livshotande sjuk inom loppet av några få timmar.

Tycker jag att alla ska vaccinera mot Rota? Ingen aning. Varje person måste riskbedömma själv, jag är inte tillräckligt skolad i vaccinfrågor o allmänmedicin för att ta ställning till det. Jag ville bara jämna ut fältet litegrann, förklara varför man vaccinerar överhuvudtaget mot detta. Att det inte är så enkelt som vissa försöker påstå att vaccinet är farligt och riskfyllt medans viruset man i det här fallet vaccinerar mot är en ofarlig om än oangenäm sak som bara är ekonomiskt olönsam för samhället för att mammor och pappor måste stanna hemma och sköta sina spyende barn. Utan att för oss har Rota varit det värsta vi har varit med om. Värre än lårbensbrott och akut operation på en fyraåring, faktiskt. För även om det var vidrigt och traumatiskt så behövde jag aldrig tänka att Elias skulle dö, medans jag hann tänka det både om mig själv och min niomånaders bebis då Rotan slog till.

Room with a view

Ja det var ju nästan lite för bra för att vara sant. Att vi lyckats resa till Thailand för en gångs skull utan att nån enda familjemedlem hamnade in på sjukhus med magproblem.Så det tog ju knappt ett dygn på finländsk mark innan kräksjukan slog till hos oss, och det ordentligt.

Så nu är vi här. William och jag. På nionde våningen med stans bästaste utsikt en fredagkväll. I ett rum med egen sluss, med varningsskylt om smittorisk på dörren och dit ingen kommer in utan att dra på sig skyddskläder så dom ser ut som dom ska till rymden ungefär.

roomwithaview

sjukhus

williamsjukhus1

Vad exakt för sort som felas pojken och huruvida det är smittsamt och kommer gå varvet runt hos oss småningom är ännu döljt i dunkel men tiden och provsvaren kommer att utvisa om det är vanlig vinterkräksjuka han snappat upp på flyget/flygfältet eller nån Thailändsk parasit som byggt sig ett bo i hans inre.

Men dom tar finfint hand om honom här så på det stora hela lider det ingen större nöd på oss (mommo och moffa i Thailand och Australien kan andas lugnt). Vi har playstation och teve på rummet, vi gottar ner oss i nya böcker och försöker tänka på det hela som en natt på hotell frånsett den där slangen som går in i hans arm. Nu hoppas vi bara att detta är en lättvräkt och osmittsam liten amöba han lider av så att vi slipper hem fortast möjligt.